Föremål som berättar

- Vad vill man kommunicera om man gör en rak minimalistisk stol? Det är inte tråkigt, det är förljuget, utbrister Anders Jakobsen.
Vi talar om raka linjer, minimalism. Hans egna stolsryggar är sågade i böljande former med bandsåg. Exakt hur bestämmer han i stunden, några ritningar har han aldrig.
På Galleri tre i Kulturhuset i Stockholm ryms några av hans stolar i en vildsint utställningsmonter som vid en hastig blick på avstånd för tankarna till en konstruktion av Lars Vilks.
Anders Jakobsen har byggt även den.
- Jag började där, säger han och pekar på en punkt ungefär mitt i.

Anders Jakobsen är en av sex välrenommerade konsthantverkare i olika åldrar som gör varsin miniretrospektiv i en av sommarens tre stora utställningar om konsthantverk på Kulturhuset. Just miniretrospektiverna ska illustrera utvecklingen inom konsthantverket de senaste 20 åren.
Anders Jakobsen vill inte kalla sig konstnär, utan betonar funktionella i det han gör. Ofta bygger han av det andra ratar. Han utgår från det han redan har och tycks älska att göra nytt och roligare av varor från Ikea. Ett durkslag blir lampfot, spagettislevar stora prismor i en ljuskrona.
- För mig är Ikea ett slags avancerad brädgård.
Utställningens nestor, Ulrica Hydman-Vallien, 71, låter sina stora glasägg få mest utrymme. Men här finns också hennes storsäljade bruksföremål som vinglaset med tulpan, som dragit in miljoner till Orrefors Kosta Boda. Hennes särpräglade stil har blivit ett varumärke i sig, bryter hon sig ur den uteblir också säljframgångarna, konstaterar hon. På Kulturhuset visar hon även några fiaskon
- Ibland vill jag göra det som bara är vackert, men då säljer det inte.

Mitt emot är konsthantverkaren, skribenten och numera även professorn på Konstfack, Zandra Ahl, 34, i färd med att placera sin rosa kasslervas. Hennes "Partypjäser" står redan på plats, nedsmälta skålar eller vaser från Orrefors som fått klumpigare form och dessutom blivit piercade med guldringar och kedjor. Som om det högborgerliga presentglaset plötsligt blivit tonåring.
- Om jag tittar tillbaka tio år ser jag att mitt jobb varit att ställa frågor om makt och genus, jag vill absolut ha en idébaserad diskussion, säger Zandra Ahl.

Genusdiskussion eller inte, inget intresserar människor så som saker, konstaterar Pia Kristoffersson, huvudkurator till "Sakernas tillstånd".
Hon vill framför allt lyssna till det föremålen har att berätta. Traditionellt har konsthantverket haft sin plats och funktion i hemmet. "Säg inget, jag tror jag förstår" är titeln på utställningen med konsthantverkare från HDK, Högskolan för design och konsthantverk, i Göteborg, som i stället visar verk som orienterar sig mot våra drömmar, vår fantasi. Jennie McMillens broderade landskap med människor, djur och meterologiska scheman är ett exempel.
I Galleri fem görs den tredje utställningen, "Bilder av hemmet". Verk av 32 konstnärer placeras ut i badrum, hall och så vidare.
- Men vi har inga anspråk på att visad det nyaste och ballaste, i stället jobbar vi med saker som på olika sätt kommenterar hemmet, säger Pia Kristoffersson.

Föremål som berättar

Stockholms kulturhus viger sommaren åt det svenska konsthantverket. "Sakernas tillstånd" heter en utställning i tre delar om föremål som engagerar, utmanar och berättar.