Fördömande och mänskligt om Stalin

Att Hitler tyckte om barn och hundar påpekas om och om igen. Men när det gäller hans diktatorkollega Stalin, har historierna mest gällt hans tobaksvanor, hans känslokyla och hans yviga mustasch. Tills nu. För i Simon Sebag Montefiores biografi "Stalin - den röde tsaren och hans hov" framträder en annan Stalin. En Stalin som tycker om trädgårdsskötsel, friluftsliv, dans och fylleslag. En Stalin som serverar kålsoppa, gullar med barn, är sentimental och låser in sig på toa för att slippa bråka med sin fru.
Parallellen med den uppmärksammade filmen "Der untergang", som handlar om Hitlers sista dagar i bunkern, är svår att undgå. Filmen har orsakat debatt i Tyskland, just därför att den framställer Hitler först och främst som människa. Men ingen har, hittills, kommit med samma kritik mot biografin om Stalin.
- Jag tror att det delvis beror på att jag har skrivit den här boken väldigt försiktigt. Även om man får reda på saker om Stalin som gör honom mer mänsklig, så är det en fördömande historia om tortyr, sadism, perversion, demoralisering, förfall, lyx och makt. Det är en svidande anklagelseakt av hela det sovjetiska experimentet, säger Simon Sebag Montefiore.
- Alla små detaljer - att Stalin kunde vara en god far, att Molotov var kär i hans fru, att till och med Berija (den fruktade chefen för hemliga polisen) kunde vara älskvärd på sitt sätt - gör dödandet och terrorn så mycket mer skrämmande.
Oklanderligt brittiskt klädd, i blå uppknäppt skjorta och rosa strumpor pratar han oupphörligt om sin bok. Han är på pressturné och håller ett furiöst tempo. I dag ska han, förutom alla intervjuer, även ge två föreläsningar: "jag överlever på ett bränsle av kaffe och margaritas".
I drygt tre år har han fullkomligen begravt sig i de nyöppnade arkiven i Ryssland. Resultatet är en i alla bemärkelser blytung bok; 768 sidor späckade med fakta om Stalins alla vidrigheter och vardagligheter.
- Tanken var att skriva en bok för folk som aldrig skulle läsa en bok om Stalin - min mamma till exempel. Hon tyckte väldigt mycket om den, men jag tror att det är den enda historiebok hon någonsin läst.