Förbiseendets årgång
KOMMENTAR. Det går att tala om förbiseendets år när man granskar kandidaterna till årets Augustpris. Många av de mest självskrivna kandidaterna har tappats bort, skriver Bo-Ingvar Kollberg i sin kommentar.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Lars Gustafssons Den amerikanska flickans söndagar kan läsas som en sammanfattning av ett helt författarskaps livslånga umgänge med de stora livsfrågorna. Den är utformad som en svit betraktelser där författaren låter sin ingivelses alla ymniga flöden samlas till en storslagen helhetsbild av vad ett av vår svenska litteraturs allra främsta författarskap är mäktigt.
Så långt är allt gott och väl i listan. När det gäller de övriga titlarna blir invändningarna desto flera. Visserligen hör Susanna Alakoskis Svinalängorna till vårens mest uppmärksammade litterära debuter. Men något mer än en hedersam placering bland författare som redan hunnit skaffa sig en plattform är det knappast. Jörgen Gassilewskis Göteborgshändelserna är författarens första roman. Den får nog betraktas som lite gisslan för att juryn inte skall bli beskylld för att ha glömt samhällsengagemanget. Lite av samma invändning kan riktas mot Sara Stridsbergs Drömfakulteten, som handlar om Valerie Solanas, som sköt popkonstnären Andy Warhol. Förhoppningsvis innebär det inte att Stridsberg får vänta några böcker framåt innan hon kan komma i tur nästa gång.
Jonas Hassen Khemiri är väl i så fall den ende som kan göra Gustafsson och Sonnevi rangen stridig denna gång. Efter den exempellösa framgången med Ett öga rött kom under sommaren den nu nominerade Montecore - en unik tiger, som också den handlar om språk och etnicitet på ett både underhållande och originellt sätt, som Maria Küchen skrev i sin recension på utgivningsdagen.
Bland fackböckerna är Cecilia Lindqvists Qin mer än självklar denna gång. Även om författaren var den första Augustpristagaren av alla när hon 1989 fick utmärkelsen för Tecknens rike. Även Qin har kinesisk förankring. Det instrument som här avhandlas har funnits i Kina i 3000 år. I en bok, som är den kanske allra vackraste under hela året följer författaren detta stränginstruments utveckling samtidigt som hon redovisar en rik idétradition. När det gäller den facklitterära klassen kan man dock fråga sig Vart Per I Gedins bok om Verner von Heidenstam tagit vägen? Eller Gunnar Wetterbergs verk om Arvid Horn, Från tolv till ett.
Likaså borde det också äntligen varit dags för Tore Frängsmyr. Dennes Pekingmänniskan på temat "den felande länken" i människans utvecklingshistoria är spännande som en gammaldags äventyrsbok, konstaterade Torgny Nevéus på utgivningsdagen i denna tidning.
Annars är det i det skönlitterära urvalet förvåningen blir som allra störst. Agneta Pleijels Drottningens chirurg borde ha varit en självklarhet. Här går det knappast att inskränka sig till att tala om en skönhetsfläck i juryns arbete. Men också Kjell Johanssons Rummet under golvet och Jonas Gardells Jenny är böcker man saknar. Gardell fullbordar med Jenny sin trilogi om de ungas villkor i det svenska folkhemmet och den är skriven med mästarhand. Hos Kjell Johansson finns en värnlös såighet parad med ett frodigt fabulerande som givit ett mäktigt resultat. Det borde även ha funnits plats för Per Wästbergs minnesbok De hemliga rummen, där författaren berättar om grundvalarna för hela den väldiga diktningen. Johanna Nilsson hör likaså till de författare som utan vidare platsar i en Augustnominering liksom Astrid Trotzig.
En svårartad utelämning är dessutom Lotta Lundbergs roman Skynda, kom och se, som uppfyller de flesta kriterier man kan ställa på en bok i ett sådant här sammanhang. Den utspelas på 1930-talet, men handlar lika mycket om vår egen tid. Frågorna om människovärde och människosyn intar där en framskjuten plats och något viktigare att diskutera i dag finns knappast.
Även om några av kandidaterna väl försvarar sin plats är det svårt att se att de mest förtjänta annat än med dessa undantag valts ut. Snarare kan man nog tala om att 2006 för Augustpriset blivit förbiseendets år. Det är varken författarna, bokförlagen, böckerna eller läsarna särskilt betjänta av.