"För oss är själva livet politiskt"

- Det var som en komplicerad och smärtsam förlossning som slutade med kejsarsnitt. Nästa gång hoppas jag att jag ska få föda naturligt, säger Shirin Neshat och skrattar lite matt.
Vid intervjutillfället är hon genomförkyld och lite ömklig, nyss hitkommen med flyg från New York. Hennes för dagen bräckliga gestalt utgör en tydlig kontrast till det starka konstverk som visades på Kulturhuset i Stockholm före jul. Kvinnor utan män är Shirin Neshats magnum opus, en filmsvit uppbruten i fyra olika delar som följer fyra kvinnor i Iran. Dessa har hon nu klippt ihop till en långfilm, för biovisning
Året är 1953 och landets premiärminister Mossadegh har precis störtats i en kupp ledd av amerikanska och brittiska styrkor, ämnad att återinsätta shahen som enväldig härskare. Neshats filmkonstverk utgår från en bok av den iranska författaren Sharhnush Parsipur, som publicerades 1989.
- En vän rekommenderade boken för mig. Det han inte sade var att romanen var i princip omöjlig att göra om till film eftersom den innehåller så mycket magisk realism. Den är dessutom skriven som ett pussel eftersom den har så många huvudpersoner - så att göra film av den var verkligen en akt av kärlek.

Shirin Neshat löste problemen på sitt eget högst personliga vis. Lärarinnan Mahdokht som värnar om sin jungfrudom på ett tvångsmässigt vis, den unga prostituerade Zarin vars manliga kunder plötsligt är ansiktslösa, Faizeh som utsätts för en våldtäkt och Munis som drömmer om politisk frihet känner inte varandra, men förenas i en drömlik trädgård.
- Trädgården representerar exilen, men fungerar också som en tillflyktsort för de här kvinnorna. I utställningen såg man det inte så tydligt, men i spelfilmen finns det också en tydlig dynamik mellan naturen och staden, säger Shirin Neshat.
Shirin Neshat är själv född i Iran, i en västorienterad familj. Som 17-åring skickades hon till USA för att studera. Det kom att dröja elva år innan hon kunde besöka sitt hemland igen, revolutionen i Iran kom emellan och numera har hon slagit drömmarna om att återvända för gott ur hågen.
- Jag saknar visserligen mitt land, men jag avundas inte dem som måste handskas med den där förskräckliga regeringen och det sätt de hanterar människor på.

Under hela sitt konstnärskap har hon gripit sig an teman som religiöst förtryck, patriarkala strukturer och kvinnlig sexualitet. Och visst finns det ett politiskt anslag i hennes konst, medger Shirin Neshat, det är ofrånkomligt med en bakgrund som hennes.
- För oss som kommer från Iran är själva livet så politiskt, därför spelar det nästan ingen roll vilka ämnen vi än ger oss på, de blir alltid politiska. Mitt eget liv har definierats av den politiska verkligheten och det har i högsta grad bidragit till att formulera min konstnärliga ståndpunkt.

"För oss är själva livet politiskt"

Hon såg det som en akt av kärlek. Därför fullföljde den iranskfödda konstnären Shirin Neshat projektet Kvinnor utan män, trots att det innebar sex års hårt slit.