För många ballader

Lisa Nilsson har låtit de gamla soulpophitarna gå i pension. Samtidigt är det Mauro Scocco-låtar som Himlen runt hörnet, Allt jag behöver och Varje gång jag ser dig, som dels fört henne dit hon är i dag och dels är de som de flesta vill höra henne sjunga.Det gör hon inte — åtmin­stone inte under torsdagskvällen. Det hedrar henne. I stället blir det amerikansk balladjazz, blandat med brasiliansk dito, ett par svenska ballader och några enstaka swing- och bebopnummer som får agera väckarklocka.Intrycket av kvällen är tudelat. Å ena sidan är Lisa Nilsson en makalös sångerska, inte minst tekniskt sett. Detta något som alldeles för ofta tappas bort då hon kommer på tal. Å den andra kan ballader staplade på var­andra vara ett oerhört effektivt verktyg för att fånga publikens uppmärksamhet, men det kräver också oerhört mycket av alla inblandade — såväl musiker som publik.Den här gången förlorar hon delvis kontrollen. Kvällen i sig börjar vingligt med Caught between a smile and a tear, ett av de få originalen, men den tar sig snabbt med en elegant version av You don't know what love is i sakta mak. Efter pausen bjuds nästan idel ballader. Det hela går med knapp styrfart framåt och trots Nilssons uppenbara talang, blir det ofta påtagligt sövande.Det märks också på bandet där främst trumslagaren Albert "Tootie" Heath ibland tappar bort sig helt. Tootie är en av jazzhistoriens mest luttrade musiker, men till och med han ställer sig tydligen frågande till exakt vad han ska göra för att fylla ut de evighetslånga tomrummen mellan ett och två.Bättre går det för pianisten Niels Lan Doky och den danske kontrabasisten Mads Vinding som här precis som alltid gör ett fenomenalt jobb med att hålla samman allt och samtidigt tillföra tjusigt detaljarbete.Mest välkomna överraskningen är studsande bluesen Never make your move too soon som avslutar kvällens extranummer, men den absoluta höjdpunkten blir trots allt en ballad och därtill en av hennes egna. Säg det igen är möjligen den vackraste kärleksballad som skrivits på svenska och här i denna stund kanske också den vackraste balladen någonsin. Så spröd, så naket avskalad, ärlig och kraftfull — för en kort stund får hon här hela världen att stanna till.