Folkligt och burleskt med vackra stämmor

Opera:FIGAROS BRÖLLOP. Regina Stockholms operamathus. Översättning och regi: Charlotta Huldt-Ramberg. Musik: W.A. Mozart. Libretto: L. Da Ponte, efter en pjäs av C. Beaumarchais. Kostym: Karin Olebjörk. Mask och peruk: Helena Andersson. Ljus: Mats Liberg. I rollerna: Thomas björklund Svensson, Sten Nicklasson, Dag Schantz, Peter Nygren, Madeleine Barringer, Gabriella Lambert Olsson, Henriette Indahl, Marianne Myrsten, Katarina Arvidsson. Kapellmästare: Majsan Dahling.Figaros bröllop är en av operagenrens mest älskade stycken. Den bygger på en pjäs av fransmannen Beaumarchais, som han skrev året innan franska revolutionen. Som pjäs kom den att bli förbjuden, och den österrikiske kejsaren befallde Mozart och hans librettist Lorenzo da Ponte att mildra samhällskritiken när de skulle göra opera av den. Den handlar om betjänten Figaro och hans sköna kammarjungfru Susanna som snart ska gifta sig. Den liderlige greven vill utnyttja sin feodala rätt att ligga med den blivande bruden. Men den olyckliga grevinnan, Figaro och Susanna smider ränker för att undkomma det scenariot. Lockar till skrattVid ett besök på Stockholms operamathus får man ett totalkoncept för biljettpengen som innefattar både trerättersmiddag och föreställning. Just denna gång får publiken vara bröllopsgäster när Figaro ska gifta sig med Susanna och sitta vid dukade långbord under föreställningen.I en scen i Milos Formans film om musikgeniet, Amadeus, sitter han med sin fru och äter och dricker samtidigt som han ser en föreställning av någon av sina operor. Den samtida publiken hojtar och skrattar och beter sig ganska långt från våra finkulturella institutioners mera strikta sociala koder. En liknande folklig och avspänd stämning uppstår på Regina. Sångarna agerar friskt ute bland långborden och lockar ibland till skratt med sina upptåg. Vid ett par tillfällen uppmanas vi till och med till allsång, men mest på skoj.På svenskaOperan framförs på svenska och föreställningen är späckad av både clownartad commedia dell´artespelstil och mer moderna anakronismer. Tavelreproduktioner i fonden anger stämningen i varje scen, från den inledande frivola rokokobilden Gungan, målad av Fragornard 1768, över Picassos 1900-talsmålning Guernica, som berättar om hur det kan vara ute i kriget dit den stackars pagen Cherubim ska skickas, fram till Bouchers sinnliga fantasi Venus triumf. Kostymerna är ett slags uppdaterad rokoko, där Susannas Jean-Paul Gaultierfrisyr har Pippiröd färg i stället för att vara vitpudrad enligt 1700-talets smak. Givetvis är Figaros utstyrsel lika eldfängt färgad som Susannas.Föreställningens svaghet är musiken. Där det borde varit en orkester är det istället ett key board. Vid recitativ låter det som en cembalo och vid arior som - ett piano. Trots att kapellmästaren Majsan Dahling gör ett jättejobb under kvällen blir det för tunt och det är svårt att komma ifrån känslan av repetition trots sångarnas fina insatser.Bjärt lekfullSärdeles ljuvligt blir det ändå i de mer innerliga partierna som grevinnans aria. Annars är det mer burleskt och riktigt grovkornigt på sina ställen. Speciellt omstörtande känns dock inte längre denna erotiska förvecklingskomedi med sång och musik. Därtill är den alldeles för bjärt lekfull.