Folke Bergh minns Bollhusmötet
Kyrkoherde emeritus Folke Bergh, Uppsala, var med på Bollhus-mötet 1939. Jag blev mycket bedrövad och upprörd över röstresultatet, minns han.
Han berättar att han inte var engagerad i någon studentförening, studierna var för krävande. Men han hade redan flera år tidigare tagit ställning mot nazismen.
— När jag tog studenten 1935 i Stockholm hade jag flera kamrater som var engagerade i nazistiska idéer. Men Hitlers tankar stämde inte med teologin, som jag redan då var inne på. Så jag tog avstånd från nazismen, säger han.
Det har gått 67 år sedan det ökända Bollhusmötet. Folke Bergh minns ännu hur det gick till.
Aggressiv stämning
— Jag satt på läktaren och följde diskussionen och blev obehagligt berörd av vissa uttalanden. Stämningen var aggressiv mot ett positivt beslut. Det tog många timmar, men jag stannade kvar till efter röstningen.
Folke Bergh röstade för uttalandet om Sveriges del i hjälparbetet, som kom att strykas ur resolutionen.
— Tyvärr blev röstsiffrorna för låga, jag tillhörde den förlorande sidan i röstningen. Resultatet gjorde mig mycket upprörd. Det handlade ju om människor som behövde någonstans att ta vägen för att överleva. Men motståndarna var mycket aktiva och stämningen var aggressiv mot ett positivt beslut, säger han.
Några tydligt uttalade judeþd>-fientliga argument kan han inte erinra sig. Argumentationen rörde sig mest om ekonomiska och samhälleliga faktorer.
Margaretakyrkan balanserade
När Folke Bergh var klar med sina studier i Uppsala, rekryterade ärkebiskop Erling Eidem honom till svenska Margaretakyrkan i Oslo, där han arbetade med den legendariske kyrkoherden Axel Weebe. Det var en balansgång att hålla undan såväl för norska som för tyska nazister.
— När deportationerna av norska judar ägde rum 1942 fick vi veta det av norska kyrkan. Det var ruskigt!
Margaretakyrkan hade inte mycket med tyskarna att göra. Men när Folke Bergh skulle besöka en svensk medborgare, urmakare Svensson, i koncentrationslägret Grini utanför Oslo, blev han hindrad av en tysk officer.
— Det sades att mannen var sjuk. Men han var misshandlad i lägret ...
Den svenske urmakaren deporterades till Tyskland, skulle avrättas, men räddades av ett luftbombardemang och kom att släppas fri och lyckades ta sig hem till Sverige.
Fredborg rasist
Ola Larsmo hoppas få träffa Folke Bergh vid seminariet och teaterföreställningen i Bollhuset i morgon, fredag, Förintelsens minnesdag.
- Det är väldigt roligt att få höra Folke Berghs kommentarer! "Bollhusmötet" har ju legat och skavt i det uppsaliensiska medvetandet, utan att alla kan detaljerna. Därför är det så viktigt att få höra vittnesmål av dem som faktiskt var på plats.
— Men visst förekom det antisemitiska uttalanden också. Så sade till exempel heimdaliten Arvid Fredborg följande: "Det allvarligaste med hela problemet är emellertid, att det ej endast är ett fackproblem utan även ett rasproblem. Det vore löjligt att förneka den saken."
Så jobbar vi med nyheter