Fogerty gör mycket med små medel

När han såg tillbaka på tiden i Creedence Clearwater Revival sade han att låtarna han skrev för bandet var tvungna att vara enkla för de var så dåliga musiker. De klarade inte svårare låtar. Samtidigt försåg han all världens coverband med ett outsinligt material. Det är få nybörjare som inte skulle kunna spela en Fogertylåt efter några försök.
Han gjorde konst av den begränsningen. Något snopet då ett kontraktsbråk gjorde att han vid bandets splittring blev förbjuden att skriva låtar som lät som Creedence. I stället fick basisten och trummisen turnera med bandnamnet!

Nåväl. Nu har han tydligen vunnit någon tvist eller om det gått så lång tid att nu får han låta som han vill. Och då gör han det. Det är ingen spetsfundighet utan snarare en programförklaring att nya albumet heter Revival, som i Creedence Clearwater, som i rock'n'roll-revival.
Låtarna här hade kunnat vara från gruppens glansdagar. Refränger, arrangemang och den helt självklara enkelheten finns här. Till och med kompgitarren låter som hans broder Toms småklantiga spel. Det är inte ett instrument eller en ton för mycket.

Det är ändå inte fråga om nostalgi eller att stryka publiken medhårs. Snarare då att hitta rötterna igen. Och spelglädjen. Han låter genuint nytänd på hela albumet.
Det smittar. Här finns en enorm energi laddad som tydligen bara väntat på att komma loss. Ett par rockrökare för mycket står på minussidan men annars är det ett knippe fina sånger han bjuder på.
Som vanligt hyllar han den lilla människan. Där han står med sin blåa gitarr på magen, klädd i rutig skjorta och jeans ser han ut som urtypen för en amerikansk lantbo. Låtarna heter också saker som Gunslinger och Broken down cowboy.
Bäst är han när han tar ned tempot och låter sin underbart intensiva rockröst sjunga en innerlig ballad. Här finns ett par som tillhör hans bättre genom åren.
Men inte ens han själv kan riktigt matcha de suveräna åren på 60-talets slut. Men det vore att begära med underverk än revival.

Fogerty gör mycket med små medel

Det första som slår mig vid premiärlyssningen av John Fogertys nya album är uttrycken: "Det enkla är det svåra" och "less is more". Få, om någon, har gjort så många odödliga låtar med så få verktyg, tycker Björn G Stenberg.