Flower Kings på hemmaplan

Det lär vara sex år sedan Flower Kings senast gav en offentlig konsert i Uppsala, men i helgen var det dags för detta flagskepp inom proggressiv rock att möta hemmapubliken, vilken på Katalin bestod av en månghövdad skara yngre proggrockfans blandat med lyssnare i mer mogen ålder och musikerkollegor. Tillika är det tioårsjubileum för Flower Kings som gjorde sin första spelning i Uppsala 1994, men då med annorlunda sättning.Kvar som primus motor återfinns Roine Stolt, som med Flower Kings placerat sig i den internationella proggrockens toppliga. Musikaliskt anknyter gruppen till de ideal som odlades redan under Roine Stolts tid med Kapia på 1970-talet, Uppsalabandet som kallades för Sveriges Genesis.Men Flower Kings låter sig knappast avfärdas som symfonirocknostalgiker, eller som sentida Yes- och Genesis-epigoner. Sådana finns gubevars, men med Flower Kings har Roine Stolt utvecklat en egen musikalisk identitet, med en klar formtopp i bandets nuvarande sättning. Lördagskonserten gav prov på blomsterkungarnas styrka och mångfald. Här fanns larmigt pådrivande partier gränsande åt tungmetall, intrikta kollektiva passager med en myriad detaljer, men som kontrast också improvisationssträckor och friare inslag gränsande åt avantgarde, kanske mer i Robert Fripps anda än Yes, om man nu ska försöka ge en referens.Flower Kings musik bygger på kontraster, dynamik. Det är roligt att höra hur Stolt och bandet tar ut svängarna, och på Katalin kunde avlösa ett hårt strukturerat grupparrangemang med ett eteriskt, trevande och nästan minimalistiskt gitarrparti. Stämningen förändras, på det sättet får musiken luft, den känns inte svulstig. Det blir något annat än de statiska temanötningar som även proggrockens stora kunnat tyngas av.Till Flower Kings identitet hör likaså den nästan ständigt närvarande melodikänslan, i arrangemang och sångstämmor. Gruppens musik är melodisk i hög grad, vid lördagskonserten stundtals som ett drömskt flöde i olika skiftningar. Det gillar jag.Som pricken över i:et arbetar gruppen mycket med sångstämmor, som det verkar med inspiration från Crosby Stills & Nash-hållet, med tre ljusa distinkta röster tillhörande Hasse Fröberg, Daniel Gildenlöw och Roine Stolt. Ifråga om utvecklad stämsång har Flower Kings få om ens några motsvarigheter i sin genre, vilket underströks på lördagen i ett akustiskt nummer, samt ett lite udda countryinslag.Själv har Roine Stolt utvecklats till en färgstark gitarrist och sångare, men Flower Kings är likväl en kollektiv angelägenhet, med fina insatser bl a från fenomenale trummisen Zoltan Csörsz som spelar ledigt, distinkt och samtidigt ekonomiskt, liksom Tomas Bodin som har en väl utvecklad klangkänsla vid syntarna. De som vill höra och se mer av gruppen rekommenderas dvd:n Meet The Flower Kings.Lördagens konsert inleddes med en annan Uppsalagrupp med mycket samlad erfarenhet, nämligen Flying Food Circus med bl a slagverkaren Hasse Bruniusson och Erik Lidholm vid klaviaturerna. Gruppen spelade en lekfullt uppknäppt musik, där t ex struttig polka blandades med Zappaliknande drillar, äkta sitar och Sergie Leone-doftande indiesurf. Charmfaktorn höjdes ytterligare av Hasse Bruniussons urspårade mellansnack, i god Samla Mammas Manna-tradition. Men jag hade föredragit att höra gruppen utan förprogrammerade rytmeffekter.