Flöjtistens dröm blev verklighet

Det finns också en man bakom det nyskrivna verket. Det är tonsättaren Åke Eriksson, som har arbetat med Uppsalaförfattaren Elisabet Hermodssons dikter alltsedan körverket Där himmel och hav befaller för Uppsala Akademiska Kammarkör (UAK)1982. Den texten var ur Elisabet Hermodssons diktsamling Gör dig synlig.
I Molnsteg har han skrivit musik för tvärflöjt och fiol till ett urval dikter ur diktsamlingen med samma namn från 1994. Sarah Lindloff har valt dikterna.

UNT lyssnar på en repetition hemma hos Elisabet Hermodsson en kulen vinterkväll i Uppsala. Det är skymningsmörkt i det gula trähuset med de gröna fönsterluckorna på Östra Ågatan, men musiken och texterna släpper in Fårösomrarnas himmel, hav och vind. Det skapas rymd i det bok-konst-och möbeltäta vardagsrummet.
Det är Fårö som är den gemensamma nämnaren. Elisabet Hermodsson och hennes man, konstnären Olof Hellström, bor där om somrarna.
- Och jag har tillbringat nästan alla somrar där, säger Sarah Lindloff.
- Jag har länge velat göra något musikaliskt tillsammans med Elisabet. En gång gick jag till hennes hus i Lansa på Fårö och knackade på, men det var ingen hemma...
- Jag har också minnen av Fårösomrar. Tillbringade säkert tio-tolv sommarlov där när barnen var små, säger Åke Eriksson.

Inte undra på att det finns en kongenialitet, en själsfrändskap, mellan hans musik, Elisabet Hermodssons texter och Sarah Lindloffs tolkning på flöjten.
- Då skulle du höra det när fiolen också är med, säger de tre.
En person saknas alltså: violinisten Annette Mannheimer. Hon har förhinder den här repetitionen. Tonsättaren får spela hennes stämma på pianot.
- Du måste tänka dig in i fiolen, så här ska det inte låta, poängterar han.
Flöjten och pianot löper i väg i det första stycket, som har lämpliga titeln Intro. I nästa avsnitt, En droppe genom natten, kommer också poetens lätt beslöjade stämma in: "...en droppe förstår klarheten...Faller tonlöst genom natt av is...".

Och sedan - stormen. Elisabet Hermodsson läser om träden i stormen. Inte förrän den läsningen är slut kommer de andra rösterna, instrumenten, i ett tempo furioso, där man hör stormen vina och tjuta, snabb och stark.
Det bli ett helt annat tempo i avsnittet Två stenar, där poeten läser om stenarna, havet, horisonten och dödsdjupet under det att musiken skapar rum kring orden.
- Jag hade inte kunnat göra den här musiken utan texterna, säger Åke Eriksson i en liten paus, där vi alla hämtar andan.
- Det är så roligt när musiken får inspiration av orden och orden inspireras av musiken, säger Sarah Lindloff och lägger till:
- Elisabets dikter är rika på bilder som klingar! Man ser den här stranden, stenarna, havet. Och samtidigt handlar det om allt det inre i en människa.
- Vad glad jag blir när du säger att dikterna klingar. Jag har kanske en klang i mig när jag skriver. Poesi är ju mer än prosa med ojämna rader, säger Elisabet Hermodsson.
Så spelar och läser de vidare, via De stora molnen med improvisatoriska inslag i musiken, till Vildrosbusken, Musslaý och den avslutande Exit, som är helt instrumental och knyter an till Intro.

Cirkeln är sluten, världen är för ett ögonblick hel, och repetitionen är slut.
Verket Molnsteg skall uruppföras i Uppsala i vår. Troligen i Alfvénsalen i april. Ytterligare några repetitioner behövs, framför allt i rätt lokal och med mikrofon till recitationerna.
Hur är alltihop finansierat? Tonsättaren har använt många arbetstimmar till att skapa, musikerna likaså för att lära in och skalden själv en del för sin läsning och långt tidigare för att skriva dikterna.
- Ofinansierat än så länge. Vi söker förstås medel, säger Åke Eriksson.
- Men man kan inte gå och vänta på att få pengar. När man har något som kan göras, måste man helt enkelt göra det!

Flöjtistens dröm blev verklighet

Flöjtisten Sarah Lindloff drömde i åratal om att göra något musikaliskt utifrån Elisabet Hermodssons lyrik. Nu repeterar hon verket Molnsteg tillsammans med poeten själv och spelkompisen och violinisten Annette Mannheimer.