Flitiga Trio X släpper ovanlig julskiva
Uppsalagruppen Trio X hör till landets flitigaste konstellationer med runt 150 spelningar om året. Därutöver blir det ofta studiojobb och i dag släpps gruppens sjätte skiva i eget namn.
Skolklasser och jazzklubbar
Ena dagen spelar de med någon skolklass, bara för att senare på kvällen uppträda på en jazzklubb. Nästa dag kan det bli studiojobb eller arrangemang med de andra konstellationerna inom samma organisation. Närmast är Trio X aktuell i kväll med en konsert i Alfvénsalen.
Vad kommer ni att framföra?
— Det blir mycket material från nya skivan In Dulci Jubilo, som släpps i dag. Repertoaren består helt av svenska, lite ovanliga julsånger som vi omarbetat och nu presenterar i nya kläder. Live tillkommer förmodligen också några låtar som vi i efterhand upptäckt att vi borde haft med, säger trumslagaren Joakim Ekberg och skyller detta på att det fortfarande var sommar utanför studiofönstren då skivan spelades in.
Nödvändiga nedskärningar
Ursprungligen var trion en del av storbandet Omnibus Big Band, men minskade kulturbidrag gjorde nedskärningar nödvändiga och kvar blev pianisten Anders Bromander, basisten Per V Johansson och trumslagaren Joakim Ekberg under namnet Trio Con X. För ett par år sedan gick Anders vidare till ett nytt jobb och in kom i stället Lennart Simonsson vid klaviaturen. Har det inneburit en skillnad för trions val av repertoar och den övergripande ljudbilden?
- Självklart har det inneburit förändringar, men framför allt har vi tagit tillfället i akt och gjort en medveten satsning på att bli tydligare i vilka vi är som grupp. Under åren har vårt signum varit att vi är "den där trion som kan spela vad som helst". Och det är ju bra, men samtidigt är det svårt att sticka ut genom att smälta in, säger Per V Johansson.
Utstickande eller ej, så hann gruppen icke desto mindre göra en hel rad skivor av hög klass, där Myskolyrisk vals blev något av kronan på verket. Men för all del, det finns en poäng i att utmärka sig och arbeta på ett eget sound. Detta har blivit ett nytt mål för trion som tidigare satt ett värde i att agera musikaliska kameleonter.
Värvades från Stockholm
— Såsom branschen ser ut, är det ju så, att man inte finns om man inte syns. Det finns ingen given fördel med att vara så bred som möjlig. Snarare är risken att man då blir för blank och identitetslös, förklarar Lennart Simonsson som värvades från Stockholm där han under många år spelat i orkesterdiket på flera stora musikaler och agerat kapellmästare åt bland andra Lill Lindfors.
Hur var det att ta över pianostolen i ett så väl etablerat band?
— Det fungerade jättebra! Jag kände både Per och Jocke sedan tidigare, så det gick lätt att komma in i allt. Enda orosmomentet var att jag skulle lämna frilanslivet och kliva in i en "institution" och jag hade väl en del förutfattade meningar om sådant. Men i stället för att beröva mig friheten som frilansmusiker, så har jag nu för första gången på massor av år fått möjlighet att verkligen fokusera på att bara lira piano och utveckla mig, säger Simonsson med uppskattning i rösten.
Ingen går säker
Den som till äventyrs undrat hur låtar som Jul, jul, strålande jul, Bereden väg för Herran och Gläns över sjö och strand, låter i jazztappning, kan nu sluta undra och under året som kommer lovar Trio X att ingen musik eller kompositör går helt säker.
Så jobbar vi med nyheter