VISROCK. Medan Björn Ranelids medverkan i Melodifestivalen var ett pinsamt pajaseri så var Thorsten Flincks insatser övertygande, på riktigt. Detsamma kan sägas om detta album som är prytt med röda stjärnan och bland annat rymmer musik av Revolutionsorkestern. Nu är det ingen bolsjevikisk agitation Kamrat Flinck ägnar sig åt här utan främst socialrealistiska vardagsbetraktelser som hans samarbetspartner Ted Ström skänkte sin publik redan under 1970-talet.
Flinck balanserar nästan alltid på rätt sida om gränsen till det teatraliskt manierade och det låter genomgående omodernt på ett uppfriskande sätt, med vokala insatser som ibland närmar sig Thåström i märgfullhet. Nog har karln rest sig igen alltid.