Filmen har precis som Odells omdebatterade verk Okänd, kvinna 2009-349701 (2009) sin grund i hennes egna upplevelser – den här gången handlar det om makt, hierarkier och mobbing.
Idén till filmen fick Anna Odell när hon förstod att hon inte hade blivit bjuden på högstadieklassens återträff. Under sin högstadietid var Odell mobbad och hon började undra varför de inte bjudit henne – vad var de rädda för?
"Återträffen" speglar dessa frågor både till sitt innehåll och i den ovanliga strukturen. Filmens första del, av två, handlar om hur det skulle kunna ha blivit om Odell hade varit på festen. Hon ställer sig upp på middagen och berättar om sina upplevelser från tiden i skolan, och ställer en rad ”obekväma” frågor till dem högst upp i hierarkin.
Filmens andra del är till sin struktur mer komplex, och handlar om att Odell har spelat in filmens första del och sedan försöker visa den för flera ur klassen. Hon söker svaret på hur de uppfattar sig själva och sin plats i hierarkin. Man skulle kunna säga att Odell på ett rätt stillsamt sätt försöker få personerna att uppnå en slags självkännedom. Den här delen av filmen bygger på de upplevelser Odell fick när hon faktiskt visade den första delen för flera av personerna i klassen. Men i den film som möter biobesökaren är det skådespelare i alla roller.
Även Odell själv spelar en roll – som Anna Odell.
– Inget av det Anna gör i filmen skulle jag göra på riktigt, som privatperson, berättar Anna Odell när vi träffas på ett café i Stockholm, några dagar innan filmen ska visas på Stockholms filmfestival.
– I den första delen spelar skådespelarna personerna i klassen såsom jag gissade att de skulle vara i dag. Och jag spelar rollen som den person jag tror att de ville undvika. Många med makt agerar som att de är omedvetna om den makt de har. Det är inte så att jag menar att hierarkier måste vara dåligt, men det är väldigt viktigt med bra ledare. Det finns ledare som använder sig av härskarteknik i stället för bra ledarskap. Jag är väldigt intresserad av strukturer och hur en grupp fungerar.
Filmen har sitt ursprung inom bildkonsten, den korta videon "Övning 1" och installationen "Haverikommission" som visades på Jämtli i Östersund i våras kan beskrivas som ett första utkast till filmen. "Övning 1" blev pilotfilm för "Återträffen".
Någon skarp gräns mellan film och konst finns nog inte för Odell, hon är helt öppen för att göra både film och bildkonst i framtiden.
Men Odell spelar inte bara i filmen, hon har även regisserat de andra skådespelarna.
– Flera av skådespelarna arbetar på Dramaten och Stadsteatern.
Hon berättar att skådespelarna hade utrymme att improvisera och lägga till själva.
Eftersom filmen till viss del har sin grund i upplevelser från skolan frågar jag om hon kan berätta om sin tid som mobbad. Men hon vill egentligen inte prata om sig själv, däremot om sitt verk.
– Jag värjer mig från sådana frågor. Jag använder mig själv för att lyfta fram något, och jag kan prata om mobbing som ett fenomen, och jag vet att det är förödande att bli utsatt för mobbning. Men jag blev inte konstnär för att berätta om mina egna känslor. Jag använder min egen erfarenhet för att undersöka olika strukturer i samhället.
Återträffen visas på Stockholms filmfestival i helgen där den tävlar om Bronshästen.
Filmen har biopremiär 15 november.