Flaming Lips bjuder på popgodis

POP. Det är inte första gången Flaming lips gör en tvärvändning. Nya dubbel-cd:n Embryonic blir lite grann som att vrida om näsan på lyssnaren, efter de senare årens relativt lättillgängliga skivor.
Inspelningarna lär till ha utgått ifrån jam i studion, och det hörs. Här finns otåliga utflippade jampartier som distar och skaver, typ Nine Inch Nails. Liksom småtramsiga ljudkakafonier som drar ned helhetsintrycket - som något överblivet från psykedelians 60-tal.
Men mitt i ljudsmeten av röster, skrap och tingeltangel hittar man en del klurigt underfundigt popgods, som i en skrattspegel. T ex I can be a frog, där Wayne Coyne blir riktigt självutlämnande. Men som helhet hade materialet mått bra av att tuktas.

Flaming Lips bjuder på popgodis

Utflippat och tramsigt - men Ulf Gustavsson hittar underfundigheter mitt i ljudsmeten på Flaming Lips nya album Embryonic.