Fläckfritt men tunt med Veronica Maggio

Den forne Uppsalabon Veronica Maggio gjorde en i det närmaste fläckfri spelning på Katalin. Det tunna materialet höll dock inte för en hel spelning.Konserten börjar starkt. Hitlåten Dumpa mig framförs med en tyngd den inte kommer i närheten av på skiva. Både Veronica Maggios sång och kompbandets insatser är här liksom hela spelningen igenom i det närmaste fläckfria. Dessutom är sångerskans röst klart starkare än på skiva, vilket är nödvändigt för att det ska fungera live.Veronica Maggio tillhör den nya generationen svenska sångerskor, som vägrar passa in i den gängse mallen. Både sångens intonation och det märkliga, lite styltiga sättet hon dansar på bryter mot normen. Det är bra. Egensinne går det knappast att få för mycket av.Musiken är söt pop, med stänk av soul. Texterna består av humoristiska och stundtals lite kaxiga betraktelser, som håller sig på ett ganska ytligt plan. För att sådan musik ska fungera, hur egensinnigt den än framförs, krävs att var och varannan låt befinner sig i avdelningen "möjliga hitar".De tre hittills släppta singlarna, Dumpa mig, Havanna Mamma och Nöjd sällar sig till den kategorin och har strategiskt placeras ut i början, mitten och sist i spellistan. Mellan dem blir den cirka 45 minuter korta konserten mest långtråkig.Kvällens absoluta höjdpunkt är covern av Offsprings Self Esteem i extranumret, som i Maggios tappning blir mycket mer osäkrad och punkig än originalet.Att Veronica Maggio är en artist att räkna med, både nu och i framtiden, råder det ingen tvekan om. Hennes injektion i den svenska popmusiken är klart välgörande. Men med bara ett ganska tunt debutalbum i bagaget är det mer eller mindre en omöjlighet att få det att hålla genom en hel konsert.