Älvkarlebybon Bengt Söderhäll var en av initiativtagarna till Stig Dagerman-sällskapet, som avvecklades för tre år sedan.
I år är det 100 år sedan Stig Dagerman föddes i norduppländska Älvkarleby. Han växte upp hos farmor och farfar, en tid som han senare kallade sitt livs lyckligaste. I tioårsåldern flyttade han till sin pappa i Stockholm men återkom ofta till hembygden, både i verkliga livet och i sitt skrivande.
Efter ett tiotal intensiva år som författare tog Dagerman sitt liv 1954, nyss fyllda 31. Trots att det snart gått 70 år sedan dess dyker hans namn och texter ständigt upp. I år är fokuset förstås extra tydligt.
– För egen del är det fullt upp. Häromdagen besökte jag Uppsala stadsteater och träffade ensemblen som repeterar "Tysk höst". Det var kul, jag har nog aldrig fått så många frågor, småskrattar Bengt Söderhäll på telefon från Älvkarleby.
Han och Urban Forsgren startade redan 1987 Stig Dagerman-sällskapet, kanske mest känd för det prestigefyllda priset i Dagermans namn. Det tilldelas årligen en person eller organisation som i Dagermans anda värnar om det fria ordet.
– Priset fick högre status och mer uppmärksamhet när vi hann före Svenska Akademien några gånger, minns Bengt Söderhäll.
Elfriede Jelinek (2004) och Jean-Marie Gustave Le Clézio (2008) tilldelades nämligen Dagermanpriset ett halvår innan de belönades med Nobelpriset av Akademien. Andra som fått Dagermanpriset och ofta nämns som möjliga Nobelpristagare är Amos Oz och Adonis.
Men 2020 avvecklades Stig Dagerman-sällskapet.
– Åldern började ta ut sin rätt. Varken jag eller Urban kände att vi orkade lägga ner den tid som krävs för att driva en förening med 250 medlemmar.
Stig Dagermans son René Dagerman (till vänster) delade ut priset till blivande Nobelpristagaren Jean-Marie Gustave Le Clezio vid ceremonin i Älvkarleby 2008.
Däremot lever priset vidare, nu med Älvkarleby kommun som huvudman. Juryn, med kulturjournalisten Gunilla Kindstrand som ny ordförande efter nestorn Arne Ruth, är dock fristående. Tidigare i år tilldelades författaren Carina Rydberg priset.
Att sällskapet lades ned strax före jubileumsåret är inget som Bengt Söderhäll beklagar. Ursprungstanken var att hålla på i max 30 år, det blev ytterligare tre. Och Bengt Söderhäll fortsätter att dela med sig av sitt kunnande om Dagerman på olika sätt ändå. Han föreläser på kulturinstitutioner längs hela skalan – från Sorbonneuniversitetet i Paris (åtta gånger hittills) till kyrkliga sommarkaféer.
Att 100-årsdagen uppmärksammas stort är helt på sin plats, anser han.
– Dagerman är en författare som är svår att komma runt. Det gäller för både läsare och dem som själva ägnar sig åt att skriva. Han skrev i så många genrer och hade en hög lägstanivå. Romaner, noveller, dikter eller reportage – det finns helt enkelt inga dåliga texter av honom.
Stig Dagerman och hans fru, skådespelerskan Anita Björk, på en bild från augusti 1952.
Men storheten är inte enbart kopplad till den litterära kvalitén, enligt Söderhäll. Tilltalet är direkt, och tankegodset rör allmänmänskliga villkor.
– Det är ofta komplexa ämnen, som Dagerman lyckas göra begripliga. Där påminner han om Camus. Ingen av dem är ute efter att visa att de minsann har rätt, utan de vill snarare pröva sig fram. Mer konjunktivt än imperativt, brukar jag säga.
För den som tidigare inte läst Dagerman rekommenderar Bengt Söderhäll att börja med en kort text som egentligen är ett enkätsvar på frågan "Tror vi på människan?".
– Den är en fin ingång till Dagermans författarskap. Noveller som "Att döda ett barn", "Saltkött och gurka" och "Var är min islandströja?" är också bra att börja med, inte minst för yngre läsare.
I Uppland har flera evenemang med koppling till Dagerman redan genomförts under året. Och fler är på gång inför födelsedagen 5 oktober.
– Här i Älvkarleby ska Stig Dagermans park invigas den dagen. Den ligger utmed hans väg till skolan här i samhället. Samtidigt avtäcks ett konstverk av Knutte Wester. Det blir ytterligare några programpunkter med koppling till Rio Bio, kyrkan och skolan. Inget högtravande, utan i all ödmjukhet. Det tycker jag är kanon, säger Bengt Söderhäll.
Cellisten Amalie Stalheim är en av de musiker som medverkar på "Dagermankonserten" i Uppsala på lördag 12 augusti.
I Uppsala blir det nu på lördag 12 augusti en konsert med specialskriven musik av kompositören Benjamin Staern i Helga Trefaldighetskyrkan. Cellisten Amalie Stalheim, gitarristen Jacob Kellerman och skådespelaren Hannes Meidal medverkar. En musikalisk tolkning av Dagermantexten "Vårt behov av tröst är omättligt" från 1952 plus uppläsning står på menyn.
Den 16 september är det Sverigepremiär på Uppsala stadsteaters scenversion av "Tysk höst", reportageboken från ett Tyskland i ruiner efter krigsslutet. Dramatiseringen har gjorts av Stig Hansén och för regin står Anna Takanen.