Videon är inte längre tillgänglig
Publikens genomsnittsålder är den här lördagseftermiddagen betydligt lägre än vad som brukar vara fallet vid en premiär på Uppsala stadsteater. Det är inte så konstigt. Manuset till föreställningen är nämligen skrivet av elever i låg- och mellanstadiet, och naturligtvis missar de inte chansen att med egna ögon få se sina texter levandegöras på stora scenen.
Det har blivit en fantasifull föreställning. En tidsmaskin binder samman manusets brokiga samling av tankar, berättelser och vilda fantasier. Hur var Sverige för 60 år sedan, 1951? Eländigt, om man ska tro de unga författarna. Kvinnorna lagade gröt hela dagarna och männen slogs. På söndagarna sände radion gudstjänst – på den enda kanalen!
Nej, 50-talet tycks inte vara något favoritresemål. Men vart skulle barnen åka om de fick välja fritt? Buden är lika många som originella. ”Jag skulle vilja åka tillbaka till då pappa var liten, och träffa honom”, har någon skrivit. En annan ställer in siktet på 30-, 40-talet för att ”skicka tillbaka Hitler till målarskolan”.
Framtiden lockar också naturligtvis. Fast man kan undra varför, för i elevernas fantasi ser världen om sextio år inte ljusare ut än den gjorde 1951. Tvärtom. En målar upp ett riktigt mardrömsscenario där samtliga länder är i krig och kärvapnen har gjort världen till en öken. En annan tänker sig en framtid där alla småstäder slagits i hop i stora metropoler, täckta av väldiga kupoler som håller den förorenade luften borta.
Nå, spännande dystopier i all ära, men det råder ingen tvekan om vilket som är eftermiddagens populäraste nummer: Justin Bieber. När den porträttlika versionen av flickidolen dyker upp ur ett hål i scengolvet vill jublet inte ta slut. Efter föreställningen, då minglet tagit vid, så är Bieber det också det ständigt återkommande samtalsämnet.
– Jag är typ totalkär i honom, säger tioåriga Teresia Freeney som går på Internationella engelska skolan.
Helt tillfredsställd med imitatören är hon dock inte.
– Han var verkligen inte lika snygg!
Bortsett från den invändningen verkar barnen nöjda med föreställningen. Det är också skådespelaren Jesper Feldt, trots att ensemblen bara har haft en dag på sig att repetera.
– Jag tycker att det blev en skön stämning. I vanliga fall har man repat allting in i minsta detalj. Vi sådana här tillfällen har man mer utrymme att hitta på saker. Det är kul.