Fint berättat om somrigt vemod

De paradis som vi redan har förlorat och de som vi, oundvikligen, kommer att förlora. Paradis i existentiell mening och paradis lika med sommarhuset, som det snart är dags att lämna.

Om detta talade Owe Wikström, Uppsalaprofessor i religionspsykologi och författare, i sitt Sommarprogram i radions P1.

Vemod är ett fint ämne, när sommaren fortfarande värmer, men ändå har börjat tippa över mot höst, man skulle kunna tala om ett programinnehåll som perfekt för början av augusti.

Vemod uppstår, enligt Wikström, ur känslokombinationen eufori och sorg, i sin tur ett resultat av insikten att ”livet är provisoriskt” och ”det absurda i att vi en dag inte finns längre”.

Han inledde med att berätta om hur han för några år sedan drabbades av akut hjärtstopp. Existensen tog paus, han passerade ”dödens svängdörrar”, men återvände.

Owe Wikström är en skicklig berättare, han har koll på språket och musiken samt radiomediet inklusive dramaturgin, komplett med en cliffhanger aviserad i början och snyggt upphämtad på slutet.

Mest glöd och intensitet fanns, av begripliga skäl, i upplevelserna från sjukdomstiden. Hur han efter ett angenämt julfirande bestämmer sig för att ”bränna fett”, på springbandet på ”Svettis”. Hur den eftersträvade pulshöjningen, bland speglar och dånande musik, övergår i en brungrå tomhet, han blir en stilla kropp, utan spontanandning.

Och att vara professor i religionspsykologi är självfallet inget som förbereder någon på den overklighet, de molltoner och den ”droppe av skuld” som följer av att tillhöra de fyra procent som överlevt ett sådant hjärtstopp.

Enligt mönster han känner igen från sin forskning följer därefter förhöjd livskänsla och tacksamhet. Nu vill han hylla eller åtminstone betona, vanlighet, förnöjsamhet och stillsam trivsel.

Det är fascinerande och mänskligt att den som har stora framgångar med att lansera ”Långsamhetens lov”, som bok eller rentav koncept, måste överleva ett dödligt sjukdomstillstånd för att själv inse behovet av att stanna upp och ta det lugnt.