Fin kväll med jazzmusiker av rang
Ett väl sammansatt program mötte den publik som under söndagen valde musiken framför de sista timmarna av helgvila och begav sig minifestivalen Jazzens dag på Upsala Stadsteater.
Martin Sjöstedt kvartett.
Foto: Staffan Claesson
Bland de namn som verkligen stack ut märktes den här gången sångerskan Rigmor Gustafsson, den unge pianisten Mikael Skoglund och årets mottagare av UNT:s jazzstipendium, sångaren Claes Janson. Men de stod långt ifrån ensamma.
De cirka 600 besökare som rörde sig mellan Upsala Stadsteaters olika scener kunde i timmarna fyra ta del av över 30 jazzmusiker av rang.
På Lilla scenen hade man valt att upprepa förra årets idé med att låta musiker under ganska lösa former komma och gå under pågående jam. Bland dem som passerade revy märktes i synnerhet Uppsalanamn som Gösta Rundqvist — piano, Peter Gullin — saxofon, och den i det närmaste ständigt intressante trumpetaren Bosse Broberg.
Rigmor väckte bandet
Det riktiga händelsernas centrum utspelade sig dock inne på Stora scenen där man gick ut hårt redan från början med Uppsala Storband med gästande sångerskan Rigmor Gustafsson i spetsen.
En sångerska som hade precis vad som krävdes för att få det ofta väl anonyma storbandet att ruska liv i sig. Bland solisterna svarade saxofonisten och klarinettisten Niklas Uhrberg för de mest intressanta solona och i synnerhet då på setets enda svenska melodi, Olle Adolphssons: Nu har jag fått den jag vill ha. Rigmor Gustafssons sång under densamma var en i det närmaste omtumlande upplevelse, samtidigt sorgset gripande och hoppfullt kontemplerande.
Dubbla roller hade under kvällen saxofonisten Magnus Lindgren, som först stod som arrangör till merparten av storbandets repertoar och därefter själv äntrade scenen som en del av Uppsalabasisten Martin Sjöstedts kvartett. En ung, hipp enhet som säkert kommer låta höra av sig igen. Inte minst om man använder sig av ytterligare kort i stil med Branford Marsalis ystra komposition Doctone. En att hålla ögonen på inför framtiden är den unge batteristen Daniel Fredriksson som övertygade med kul attityd och visade att jazz klär alldeles utmärkt i gympaskor. Mer sådant! Den svenska jazzsfären behöver all den ungdomlighet som går att uppbringa.
Lycklig stipendiat
Eftermiddagens självklara höjdpunkt var utdelandet av UNT:s jazzstipendium som tillföll en märkbart lycklig vinnare i form av Claes Janson som gick därifrån 20 000 kronor rikare.
Men det skedde först det att han hade levererat en dryg timmes konsert som visade exakt varför man i år valt honom som stipendiat. Riktigt storslaget blev det under Evert Taubes Stockholmsmelodi och då han gled in på Nils Ferlins tonsatta kommentar till sitt egna schlagerförfattande, En valsmelodi. Hela tiden ytterligt kompetent uppbackad av Per V Johansson — kontrabas, Jocke Ekberg — trummor, och Mikael Skoglund — piano.
Alla tre musiker som verkar i det dolda, men vars namn mycket väl skulle kunna stå i neon. I kväll var det dock Claes Janson som stod i rampljuset och hans avslutande framförande av Povel Ramels The Gräsänkling Blues lovar att han kommer att göra det ännu ett långt tag. Hatten av för honom!
Så jobbar vi med nyheter