Filmmakare med nådelöst ljus

- Hur var stämningen i salongen? undrar han när vi träffas i en hotellobby under Malmö Filmdagar, alldeles efter visningen av Du levande.
Han ler nöjt när jag berättar att den mer än fullsatta salongen av filmbransch och pressfolk ömsom skrattade och ömsom försjönk i allvar i mötet med hans senaste film.
- Jag vill visa tillvaron och jag vill förtydliga människan i den i mitt filmspråk, med stiliseringar och renodlingar i bilderna, säger Roy Andersson.
- Det gör jag till exempel med en monokrom färgskala och nådelöst ljus, en ljussättning som inte lämnar skuggor och som människorna inte kan gömma sig i. Jag har också valt att berätta om en mängd personer, som i ett kollektiv.

Du levande kan närmast beskrivas som en räcka poetiska bilder, flera av dem försedda med en säregen och svart humor. Människorna är lite slitna, med utseenden långt från annonsideal, och deras miljöer går i en smutsgrå, gallgrön, vaniljvit färgskala. Ibland brister någon ut i sång, ibland talar någon direkt till filmpubliken. Men mest säger de saker till varandra, vardagliga, drömska och desperata.
Roy Andersson berättar att han tar god tid på sig i filmarbetet. Flera amatörskådespelare provas till varje scen innan han bestämmer sig för en av dem till just den scenen. Nästa steg är att bygga scenografin. Inget är datoranimerat, till och med staden som en armada flygplan flyger över i en gåtfull slutscen, är byggd i modell, enkom för denna scen.

När Roy Andersson var liten ville han bli uppfinnare. Men under de sista åren i realskolan kom han i kontakt med böcker och fascinerades av hur dessa texter ökade förståelsen för vad det kan innebära att vara människa. När Roy Andersson var 15 år ville han därför bli författare. Så stötte han på filmen. Italiensk neorealism, fransk film noir och rysk 50-talsfilm kom att bli favoriter. När han så småningom gick på filmskolan i Stockholm såg han mycket på tjeckisk film, helst gjord av Milos Forman.
- En kärlekshistoria gjorde jag faktiskt innan jag hade fått mitt diplom och det talades till och med om att jag skulle bli relegerad.
Det löste sig, kanske för att den filmen vann fyrfaldigt vid Filmfestivalen i Berlin 1970.
- Men det var svårt att vara så ung och bli så hyllad för sin första film. Jag drabbades av en examensdepression, berättar Roy Andersson.

Efter Giliap, som han kallar "en katastrof på flera plan, inte minst ekonomiskt", blev Roy Anderson nästan tyst som filmskapare. En och annan kortfilm gjorde han och en del reklamfilm, men bara på uppdrag. Det skulle dröja 25 år innan han gjorde sin nästa långfilm, Sånger från andra våningen. Den belönades med fem Guldbaggar och juryns pris i Cannes. Detta innebar dock inte att han fick lättare med finansieringen av den här filmen. Filmkonsulenterna på Svenska Filminstitutet gav honom ingenting, men dess ledning ingrep och till slut fick Roy Andersson pengar så att han kunde börja inspelningen. Drygt tre år tog den.

Måleri gillar han att se på, gärna figurativ 1800-talskonst och tysk mellankrigskonst. Han läser gärna nutidshistoriska böcker och samtidsfilosofi. Strindbergs sena dramatik tycker han om. Han gillar den absurde dramatikern Beckett också. Dialogen i filmen är inspirerad av just denne dramatiker.
- Människorna i min film säger triviala saker. Jag menar att genom det triviala kan man komma åt stora djup. Jag skulle vilja kalla min filmkonst för trivialism och hoppas det kan bli ett begrepp som lever vidare.
Du levande har Sverigepremiär 27 september.

Filmmakare med nådelöst ljus

Innan Roy Anderssons senaste film, Du levande, ens har haft svensk premiär har den sålts till ett tjugotal länder. Själv ser han den och den förra, Sånger från andra våningen, som skisser eller utkast inför arbetet med en tredje, mer fördjupad film.