Filmen formade bilden av maffian

När pjäsen ”Tjock-Steffe” får premiär på Uppsala stads­teater på lördag sällar den sig till en lång rad maffiaporträtt i kulturens värld. UNT:s Ellinor Skagegård har granskat kulturens fascination inför samhällets skuggsida.

Gudfadern.

Gudfadern.

Foto: TT

Kultur och Nöje2015-02-19 14:44

Snabbare och snabbare. 399 Ferrari Enzo är den enda i sitt slag i världen, och flyger fram längs Decker Canyon Road utanför Los Angeles. Den röda lacken sveper förbi som ett eldklot i solen. Men plötsligt hörs en hög smäll. Bilen har krockat med en kraftledning och det ryker från den kvaddade motorhuven. Ferrarin visar sig vara stulen och föraren är Uppsalamaffians ledare Stefan Eriksson, även kallad Tjock-Steffe. När Uppsalapolisen senare gör en husrannsakan i Erikssons hem finner de en affisch ovanför hans säng, från filmen ”Scarface”.

– I begreppet maffia finns något tilldragande och exotiskt, i och med den italienska kopplingen men också i hela utgångspunkten för maffians brottslighet. De är en mäktig aktör med grenar såväl uppe i de högsta leden som nere på gatan, och denna osynliga hand skapar en eggande mystisk käns­-la. Den moderna bilden av maffian grundar sig mycket i just filmernas gestaltning, säger kriminologen och deckarförfattaren Christoffer Carlsson.

Nej, Tjock-Steffe är inte den ende som fascinerats av den råbarkade Al Pacino i rollen som Tony Montana. Särskilt den amerikansk-italienska maffian har satt djupa avtryck i populärkulturen, med Frances Ford Coppolas ”Gudfadern” från 1973 som nummer ett. I Nora Ephrons romantiska komedi ”You’ve got mail” från 1998 går Tom Hanks rollfigur till och med så långt som att påstå att ”Gudfadern” är summan av all visdom. (“The Godfather is the answer to any question. What should I pack for my summer vacation? ’Leave the gun, take the cannoli’.”) Liksom många andra kvinnor ställer sig hans kärleksintresse Meg Ryan ganska oförstående till detta. Inte så konstigt kanske, med tanke på den fiktiva maffiavärldens avsaknad av aktiva kvinnor.

Gudfaderns inverkan har varit så stor att den även satt sina spår hos verklighetens maffiamän. Mats Bergstrand skrev för några år sedan i DN om att begreppet ”padrino” (italienska för Gudfadern) tidigare inte brukade användas i Italiens maffiavärld. Efter Coppolas film ändrades dock beteckningen på familjeöverhuvudet från ”compare” till just padrino, och likt don Vito och Michael Corleone klädde sig alla plötsligt i kritstrecksrandiga kostymer och svarta solglasögon. Bergstrand skriver vidare om den tidigare nämnda ”Scarface”. Huvudpersonen Tony Montanas villa i Miami sägs vara en kopia av Camorra-­bossen Walter Schiavones hem. I själva verket var det Schiavone som lät bygga ett sådant hus – efter att ha sett filmen.

”Scarface” har också haft en enorm påverkan på en helt annan kulturgenre: hiphoppen. Artister som Jay Z och Nas är bara några av alla dem som hyllat den våldsamma fula ankungesagan. Att den inte slutar särskilt lyckligt bidrar till dess kultstatus. Se bara hur det gick för legendariska stjärnor som Tupac och Biggie.

Jens Lapidus ”Snabba cash” kan kanske betraktas som Sveriges huvudsakliga bidrag till den fiktiva maffia­skildringen. Och även om den möjligen ligger närmare sanningen än de amerikanska klassikerna finns även här en viss romantisering.

– I Sverige råder en helt annan kontext. Här är den organiserade brottsligheten inte alls lika toppstyrd och hierarkisk utan består av löst sammansatta nätverk. ”Snabba cash” ligger förstås närmare verkligheten i Sverige än vad ”Gudfadern” gör, men även här är fraktionerna fasta och hierarkiskt styrda, säger Christoffer Carlsson.

Detta gäller inte bara fiktionen. Exempelvis har Lasse Wierups och Matti Larssons populära bok ”Svensk Maffia” kritiserats för att glorifiera viss organiserad kriminalitet. Christoffer Carlsson ser en risk i alltför stor romantisering av den organiserade kriminaliteten.

– Jag tror att folk i allmänhet kan skilja på fiktion och verklighet. Trots det kan exo­tiska skildringar av spänning, grupptillhörighet och lojalitet te sig lockande för personer som befinner sig i riskzonen for att rekryteras av sådana grupper.

Men även verklighetens maffiamän kan skapa rubriker som kunde passat i filmens värld. Tjock-Steffe och hans kumpaner nöjde sig inte med att vaska öl i baren utan köpte en 17 meter lång båt och sänkte den i Fyrisån. Scarface hade inte gjort det bättre själv.

Maffia i film och tv

Francis Ford Coppola: Gudfadern I-III (1972, 1974, 1990)

Brian De Palma: ”Scarface” (1983)

Sergio Leone: ”Once Upon a Time in America” (1984)

Joel och Ethan Coen: ”Miller’s Crossing” (1990)

Martin Scorsese: ”Maffia­bröder” (1990)

Brian De Palma: Carlito’s Way (1993)

Martin Scorsese: Casino (1995) Sopranos (1999-2007)

Martin Scorsese: ”The departed” (2006) ”Il Capo dei Capi” (2007)

Jacques Audiard: ”En profet” (2009) ”Gomorrah” (2014-)

Maffiakvinnor

På film är de fruar, döttrar eller älskarinnor. Men i verkligheten hittas en rad kvinnor på höga positioner inom maffian.

Historiens mest kända maffiakvinna var Assunta Maresca, kallad La Pupetta eller Lilla Dockan. 1955 sköt den gravida Pupetta sin mans mördare och födde sedan sitt barn i fängelse.

Erminia Giuliano och Raffaella DAlterio är två andra hårdingar, med smeknamnen Heavenly och Den stora honkatten.

Camorra-kvinnan Maria Licciardi spelade en så viktig roll inom maffian att hon räknades som en av Italiens mest eftersökta brottslingar och sattes in i landets hård­aste fängelse. Och vad kallas hon då? Gudmodern förstås.

 Urpremiär för pjäsen ”Tjock-Steffe”

Uppsala stadsteaters urpre­miär av ”Tjock-Steffe” är 21 februari.

Pjäsen är både skriven och regisserad av Martin Lindberg.

Enligt honom kommer föreställningen att få karaktären av ett drömspel där Stefan Eriksson sitter häktad och blickar tillbaka på sitt liv, från 1970-tal till nutid. Hans roll kommer att gestaltas av fem skådespelare, Åsa Forsblad Morisse, Tobias Hjelm, Robin Keller, Mathias Olsson och Davood Tafvizian.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!