Filmcensorns uppdrag granskning
Få betalt för att se på film. Rena drömjobbet? Men att vara filmcensor innebär att man tvingas uthärda de mest usla och äckliga filmer. Men klipper, det gör man inte längre. Mycket har hänt sedan starten 1911.
Det blir ungefär 250 biofilmer och lika många videofilmer per år för Gunnel Arrbäck och de andra censorerna.
Foto: Henry Lundholm
För många låter det som rena drömjobbet, att få betalt för att se på film. Men det är ett ansvarsfullt arbete som ställer höga krav, framför allt när det gäller kunskaper om filmers inverkan på barn. Dessutom måste censorerna se allt, även det som är riktigt uselt.
- Tidigare hade vi möten där vi fördelade filmerna mellan oss. När valet stod mellan till exempel ett kostymdrama och en porrfilm uppstod ofta diskussioner. Numera är det tack och lov slumpen som avgör vem som ska se vad, berättar Uppsalabon Gunnel Arrbäck, filmcensor och chef för Statens biografbyrå.
På hennes arbetsrum hänger affischer från några av favoritfilmerna, Borta med vinden, Pimpernel Smith och Shakespeare in love. Lite längre bort i korridoren ligger två biografer. Det är där Gunnel Arrbäck och de andra censorerna ser filmer och för anteckningar. Tanken är att deras upplevelser ska vara så lika biobesökarens som möjligt.
- Vi stoppar till exempel aldrig en film för att se om en sekvens. Det är helhetsintrycket som är viktigast, inte enskilda scener, berättar hon.
Den här dagen är det Killinggängets nya film Fyra nyanser av brunt som ska granskas. Två censorer har redan sett filmen men eftersom de hade skilda åsikter om vilken åldersgräns som var lämplig, ska nu också Gunnel Arrbäck se den.
- Vi är oftast överens, men ibland har vi olika åsikter. Då måste vi fatta ett majoritetsbeslut, förklarar hon.
Numera ägnar sig Statens biografbyrå nästan bara åt att sätta åldersgränser. Det är mycket ovanligt att spelfilmer totalförbjuds eller klipps, även om censorerna har rätt att göra det enligt lag.
Den senaste spelfilm som Statens biografbyrå trots allt satte saxen i var Subconscious cruelty, en bisarr kanadensisk film med grovt sexuellt våld.
- Vi var lite trängda då, av den porrdebatt som tv-programmet Shocking truth hade orsakat. Nu tycker jag att det var fel att vi klippte i den, säger Gunnel Arrbäck.
Det är inte förekomsten av våld i sig som Biografbyråns censorer fokuserar på, utan den eventuella effekt som våldsscenerna kan ha på biobesökarna, om sekvensen kan betraktas som förråande eller inte.
Det finns dock inga exakta regler för vad som kännetecknar en förråande scen. Kriterierna varierar och definitionen är otydlig.
- Det är bättre att ha en luddigt formulerad regel än uttryckliga listor på vad som får och inte får förekomma. Det hade vi för länge sedan. Då fick till exempel självmord inte visas på bio, något som ledde till att slutet på filmen Tristan och Isolde fick klippas bort, säger Gunnel Arrbäck och skakar lätt på huvudet.
Statens biografbyrå grundades 1911 efter att riksdagen uttryckt oro för att filmföreställningar ²mången gång urartat till en mer eller mindre osund geschäft². Innan dess var det de lokala polismyndigheterna som skötte censuren, något som innebar att en film kunde vara tillåten i en stad men förbjuden i en annan.
Under de första decennierna klippte Biografbyrån bland annat bort skildringar av otrohet, sinnessjukdom och klumpiga poliser. Berusade och nakna människor tolererades inte heller, framför allt inte om filmen skulle visas för barn.
I takt med att samhället förändrades flyttades också gränserna fram för vad som var acceptabelt att visa. Då och då blossade emellertid debatter upp som ledde till fler censuringrepp.
När Gunnel Arrbäck var nytillträdd chef pågick den beryktade videovåldsdebatten för fullt. Kulturpersonligheter, politiker och föräldraorganisationer bildade en massiv protestkör som krävde fler restriktioner, förbud och klipp. Videoapparaten målades upp som ungdomens fiende nummer ett. Det var en av 1900-talets största moralpaniker.
- Jag kände ett oerhört opinionstryck då, dels från vuxengenerationen men också från arga tonårspojkar som krävde att filmer med våldsinslag skulle släppas fria. Det var också den enda gången jag har blivit mordhotad, säger hon.
Den film som kom att stå som symbol för folkets vrede och censuriver den gången var Motorsågsmassakern, en film som också totalförbjöds av Statens biografbyrå två gånger. Först 1994 hävdes förbudet.
- Det var en film som alla hade en åsikt om men som nästan ingen hade sett. Numera finns det mängder av filmer med grövre våldsinslag än de som finns i Motorsågsmassakern.
Hon menar också att de generationer som växer upp i dag inte är lika känsliga för filmvåld som de tidigare.
- När jag var liten hade jag aldrig sett på tv. Numera är barn väldigt bekanta med olika bildmedier, ofta mer bekanta än de vuxna.
Utöver de ca 250 biofilmer som Biografbyråns censorer ser varje år, går man också igenom ungefär lika många videofilmer. Många av dem är pornografiska.
- Videodistributörerna har ingen skyldighet att skicka filmer till oss, men många gör det ändå. När det gäller porrfilmer så kräver detaljisterna ofta att filmerna ska vara granskade. Vi klipper bort scener där sexuellt våld och tvång ingår, berättar Gunnel Arrbäck.
Synen på filmcensur skiljer sig mycket mellan olika länder. I USA har man till exempel en liberalare inställning till våldsskildringar än Sverige, medan man är betydligt restriktivare när det gäller sexuella inslag och svordomar.
- Det räcker med att uttrycket ²fuck you!² förekommer fyra gånger så får filmen automatiskt en 15-årsgräns, säger Gunnel Arrbäck.
I USA och Storbritannien är den allmänna folkopinionen helt vägledande för censurarbetet. Med hjälp av enkäter och undersökningar tar man reda på vad majoriteten tycker och anpassar sedan censuren efter det.
- På sätt och vis är deras censur mer genomskinlig och ärlig. ²Keep the consumer happy² är deras motto. Men jag är tveksam till om det skulle fungera i Sverige. Vi har en helt annan tradition och ett annat sätt att resonera. Grundkriteriet för att man ska bli filmcensor i USA är till exempel att man själv är förälder.
Blir du aldrig trött på att se på film?
- Nej. Film är bara ett medium. Det är innehållet som är intressant och det kan varieras i all oändlighet. Jag går ganska ofta på bio på fritiden. Ibland ser jag också om filmer som jag redan har sett.
Regeringen har beslutat att en filmcensor bara ska få jobba i sex år. Vad tycker du om det?
- Regeringen får naturligtvis införa ett förordnande på sex år, det har vi ingen åsikt om. Däremot är vi djupt förolämpade av motiveringen. Att man skulle bli avtrubbad av att se mycket film stämmer inte. Det är bara en ogrundad spekulation.
Hur ser framtiden ut när det gäller filmvåldet. Blir det bara råare och värre?
- Nej, snarare blir våldsscenerna mer distanserade från verkligheten. Den moderna filmtekniken har gjort att scenerna har blivit mer fantasifulla och karaktärerna mer overkliga. 70-talets spaghettiwesterns och 80-talets splatterfilmer var i regel värre.
Så jobbar vi med nyheter