Filmare som följer sitt hjärta
Susanna Edwards långfilmsdebut, Keillers park är en berättelse om en kärlekpassion mellan två män som får ett våldsamt slut. Filmen tar avstamp en verklig händelse i Göteborg för ett par år sedan, men det är inte någon dokumentär.
- När jag arbetade fram den här filmen läste jag romaner som Anna Karenina och Borta med vinden, samt pjäsen Romeo och Julia. Alla är de berättelser om stora passioner som inte välkomnas av omgivningen, säger Susanna Edwards över en kopp te vid presscentret för Göteborg filmfestival.
Hennes film har inte visats för festivalpubliken än och hon är lite spänd på hur det ska gå.
Keillers park utspelar sig i Göteborg. Där bor Peter som snart ska ärva sin pappas företag och snart kanske också göra sin fru med barn. Men en dag möter han Nassims blick på gatan. Den länge förtryckta bögen i honom vaknar till och det blir början på en stor passion. Men den får ett abrupt slut när polisen stormar in i lägenheten och anhåller Peter för mord på Nassim.
- Det var inte brottet i sig jag ville berätta om utan om kärleksrelationen mellan dessa två män som är så olika. De attraheras av vandra men retar sig också på varandras olikheter, säger Susanna Edwards.
Peter spelas av Mårten Klingberg och Nassim av Piotr Giro. Båda är etablerade skådespelare, men har synts mest på teaterscener.
- Det var ett medvetet val att inte ha med så kända skådepelare. Men det var en svår casting (när skådespelare provspelar för roller, reds anm). Det var ändå lite ovanliga roller att spela och jag ville ha två skådespelare som det verkade finnas en spänning att bygga på mellan sig.
Egentligen ville Susanna Edwards bli spelfilmsregissör och hon hade turen att gå på DI när filmregilinjen inte var uppdelad på spelfilm och dokumentärfilm som den är nu. Dokumentären om en kvinnlig spansk tjurfäktare, I skuggan av solen, gjorde hon direkt efter utbildningen och den vann en Guldbagge.
I sju år har Susanne Edwards haft Keillers park som projekt, vid sidan av andra dokumentärfilmer som hon gjort. De senaste åren lyckades hon få pengar från SVT till att utveckla manus tillsammans med Pia Gradvall. Ett manus som visserligen tar avstamp i verkliga händelser, men som absolut inte är någon dokumentär.
- Det vill till att man inte lagd åt bitterhet om man vill vara filmregissör, det finns så många motgångar man kan råka på under ett projekt. I bland blir jag så otålig, det är så många hinder innan man äntligen når själva regisserandet, säger Susanna Edwards.
- Kanske blir det bara en gång i livet jag gör en långfilm. Då känns det mest rätt att bara följa mitt hjärta och min lust för vad jag vill berätta. Och jag vill beröra med den här berättelsen om kärlek.
Så jobbar vi med nyheter