Film noir av lovande debutant

Bakom den prosaiska titeln 13 finns en mycket lovande debutant, Gela Babluani från Georgien. Han filmar dock i Frankrike och språket är franska. Ett flertal priser har redan regnat över hans förstlingsverk, bland annat Grand Jury Prize vid Sundancefestivalen och Leone del Futuro i Venedig.

Han har själv sagt att han präglats en del av de mäktiga sovjetiska filmer hans pappa tog med honom på i barndomen.
Debuten verkar dock ha hämtat mer inspiration från fransk film noir och amerikansk nutida gangsterfilm. Att filmen gjorts i svartvitt förstärker den mörka handlingen. Här är skuggorna ofta bokstavliga och det är stämningen i filmen som är största behållningen. Men den är både spännande och suggestivt fascinerande i upplägget. Det fattas bara en riktig femme fatale för att fullborda. Siffran 13 står mera för vad slumpen gör med våra liv, här kanske än mer drastiskt än vanligt.

Det handlar om den unge Sèbastien (fint spelad av regissörens bror Georges Babluani) som kommer över ett mystiskt brev då ägaren dött av överdos. Brevet för honom till ett slags spelhåla (där epitetet svartklubb blir dubbelt) vars medlemmar satsar på vem som överlever en rysk roulett. . .
Fast handlingen spelar inte så stor roll. Det är själva känsloläget som är mest viktigt. Babluani berättar inledningsvis långsamt, långsamt. Sedan sätter det fart i en vild eruption och så . . ., ingenting.

Och det är riktigt starkt berättat. Saker som kan vara döden för en film: bristen på färg, inga kända skådespelare och en debuterande regissör verkar här som förstärkare till en lika gripande och omtumlande upplevelse.
Nästa år ska Gela Babluani göra en påkostad amerikansk remake. Hoppas bara att han inte går bort sig bland alla dollartecken. Han förtjänar ett bättre öde, här finns en tung talang.

Film noir av lovande debutant

Den mycket lovande debutanten Gela Babluani är från Georgien, men filmar Frankrike, på franska. Hans 13 är en suggestivt spännande film med influenser från film noir och amerikansk nutida gangsterfilm, skriver Björn G Stenberg.