– Det är andra gången vi är på stickbio, men vi brukar gå tillsammans på Fyrisbiografen. Filmerna är så bra här, säger Ina Pena Zagal och börjar plocka upp sitt stickprojekt ur väskan. Hennes väninna Teresa Dominguez håller med och plockar med garnet.
– Det brukar bli en särskild gemenskap på de här visningarna. Men vi pratar förstås inte under filmen, säger hon.
Stickbiovisningarna hålls alltid i den mindre av Fyrisbiografens två salonger. Iina Soiri är både volontär och stammis och hon bänkar sig på lagom avstånd från termosarna med te och kaffe och ett kakfat. Just nu har hon inte har något stickprojekt i gång men hon brukar se alla filmer som går upp här.
– Jag bor precis om hörnet och har ingen tv. Fyrisbiografen är som mitt andra hem, säger hon.
Fyrisbiografen drivs ideellt, av en förening. Så gott som all dess personal är volontärer. Volontären Olivia Karlsson sitter denna kväll i kassan. Hon berättar att de första stickbiovisningarna i höstas var slutsålda. Långt ifrån alla som går på dessa visningar brukar handarbeta. De är där för filmen. Som Johan Wenneström som bara kom därför att visningstiden passade och flickvännen sitter i kassan.
Efter slutet av finstämda och romantiska "If Beale Street could talk", lämnar alla salongen snabbt. Jag frågar Johan Wennström om jag stört med mitt stickklirrande, men han ler och svarar "inte alls". Nja, kanske för att jag höll upp under de mest känsliga scenerna på vita duken. Helt okej känns det inte att låta i en biosalong....
Stickbio är en av de nyare företeelserna i Uppsalas bioliv. Lamporna i salongen släcks inte ned helt – den som handarbetar måste ju kunna se lite av vad hen gör – och bion bjuder på fika.
– Idén till stickbio kom från en av föreningsmedlemmarna och då många tyckte det verkade kul beslöt vi att testa. Men det var flera som stickade i början. Jag vet inte varför det blivit färre nu, säger Sofia Lindroth, biografföreståndare.
- Barnvagnsbio har vi testat på Fyrisbiografen för ett par år sedan, men våra lokaler passar inte riktigt för det.
Däremot har de andra konceptvisningar som knattebioföreställningar med barnfilm, visningar av en "hemlig film", en kommande premiär, sjunga med-visningar (sing-a-long) av musikalfilmer som "Sound of music", samt dokumåndagar med dokumentärfilm. Visningar i närvaro av filmens regissör brukar också vara populärt. Flera typer av visningar är på gång.
– Vi planerar att ha hundvisningar, alltså för hundar och deras hussar och mattar. Men vi har inte kommit på vilken film som kan passa både hundar och människor. Det får ju inte vara något som får hundarna att börja skälla. Salongen måste ju städas ur noga också efteråt, så inte hundallergiker känner något, säger Staffan Jagerfeldt som är Fyrisbiografens volontäransvarige.
Sofia Lindroth har själv hund som hon brukar ha med när hon gör sina arbetspass på biografen och hon ser fram emot att de kan ordna visningar där man får ta med hunden.
– Hagabion i Göteborg har provat detta med framgång och de har inte haft några problem med vare sig allergier eller hundslagsmål. Vi ska ha särskilda filtar för hundarna men vi väntar ändå tills vädret blir lite bättre då de drar in så mycket.
Ytterligare några stickbiovisningar är planerade under våren. Nästa blir 27 februari av det isländska prisade filmdramat "A woman at war".