När filmen startar står det att det rör sig om en “sann historia". Jo, må så vara, men den har anpassats efter filmmediet. Förstås. Och det har blivit en mycket underhållande och medryckande berättelse som innehåller det mesta, dessutom skickligt utfört, om än ibland nästan i skrönans form.
Året är 1931. I mer än tio år har det varit förbjudet att sälja rusdrycker i USA. Men på den illegala marknaden flödar den hembrända spriten, inte minst i Franklin, Virginia, något av ett centrum för tillverkningen.
I centrum finns de tre bröderna Bondurant: Forrest, Howard och ynglingen Jack. De har dragit i gång en starkt lukrativ verksamhet med sitt bränneri. En stor del av trakten är involverad, poliserna likaså. Men FBI anländer i form av sprätten Charlie Rakes. En strid på liv och död startar, samtidigt som Jack inser att han är förälskad i Amish-flickan Bertha. . .
Förbudstiden med dess starka gangstervälde har skildrats många gånger förr på film eller tv, ta bara utmärkta Boardwalk empire. Skillnaden här är att man koncentrerat sig till producenterna och fotfolket, lång från glamouren i storstäderna. Här är det lantligt, lortigt och verkligt. Historien hyllar gammaldags manlighet (broder Forrest både mytiskt och nästan parodiskt) och företagande, även om det är utanför lagens råmärken. Kvinnorna är värda att älskas men har ingen riktig plats i det hela, trots att en karaktär som Maggie är väl så handlingskraftig. Det kunde ha varit en arketypisk westernfilm i upplägget.
Det hela berättas effektivt med den unge Jack i förgrunden. Shia LaBeouf gör en stark insats i rollen liksom Tom Hardy, Jessica Chastain och Mia Wasikovska. Främst stannar dock Guy Pierce kvar i minnet som en inkarnation av den onde själv som den sadistiske agenten Rakes, med rakad mittbena och stinkande av pomada. Gary Oldman hade gärna fått mer speltid också.