Festlig avskedskonsert för uppskattad trio

Avskedet som en fest, är Goethes ord. Jag föredrar dem framför Edmond Haraucourts mollstämda och slitna partir, c´est mourir un peu. Ty av vemod fanns inte ett spår, när nu pansarkryssaren "Uppsala Universitets" fartygschef Bo Sundqvist, sekonden Lena Marcusson och maskinchefen Mats Ola Ottosson mönstrade av för gott. Det skedde vid en avskedskonsert i onsdags i universitetsaulan, då rektor, prorektor och universitetsdirektören hyllades av sin besättning jämte en ansenlig skara sångare, instrumentalister och talare, det bästa som Alma Mater Upsaliensis kunde åstadkomma i klingande och retorisk form.Att göra full rättvisa åt det omfångsrika programmet med inslag från olika sekler, stilar och genrer är omöjligt. Unik var konserten i så måtto som f f g samtliga universitetets körer och orkestrar uppträdde samma kväll. Sångare och musiker ville med sina bidrag hylla Bo Sundqvist under vars rektorat musiklivet vid Uppsala universitet utvecklats starkt. Här några få exempel: Aulan har fått en orgel och en Steinwayflygel, ett körcentrum och interpretationsklasser har bildats, så ock ett storband.Först ut bland de många medverkande var universitetsorganisten Andrew Canning som bl a framförde två mäktiga engelska fanfarer, som nästan fick taket att rämna.Fyra (!) körer framträdde under kvällen. Allmänna Sången under Cecilia Rydinger Alin inledde med ett av Esa-Pekka Salonens två körstycken, Djupt i rummet, djärvt i harmoniken och kraftfullt med omisskännlig nordisk ton.Damkören La Capella sjöng tre stycken, bl a en traditionell sång från Haiti, där dirigenten Karin Eklundh bidrog med medryckande spel på handtrumma.Uppsala Akademiska Kammarkör och Kungliga Akademiska Kapellet under Stefan Karpe bjöd på en nyanserad tolkning av det kanske vackraste som finns i svensk musik: Lars-Erik Larssons Förklädd Gud. Kapellet bidrog också med Hugo Alfvéns Midsommarvaka, där blåsarna och harpan imponerade.Naturligtvis saknades ej heller Orphei Drängar en kväll som denna. En ensemble ur kören — utan dirigent (!) — sjöng med tät klang och utsökt precision bl a den ljuvliga Kristallen den fina.En av kvällens musikaliska höjdpunkter var Uppsala University Jazz Orchestra ledd av Ulf Johansson Werre. Vi fick höra Lars Gullins smått klassiska Danny´s Dream med ett sound och en drive som fick mig att tänka på Woody Herman. I Besame mucho uppträdde en vokaltrio som höll nästan Andrews Sisters-klass.Tre korta tal hölls under kvällen. Curator curatorum Louise Frändberg uttryckte sin stolthet och lycka över att ha fått studera vid Uppsala universitet, men hon efterlyste också "ökade fakultetsanslag". Litteraturprofessorn och diktaren Torsten Pettersson hade iklätt sig Linnés roll och filosoferade tankeväckande om naturen, livet och forskningen under rubriken "En hälsning från fornstora dagar". Konsistoriets ordförande Hans Dalborg visade sig besitta ansenliga kunskaper i Antikens — särskilt triumviratens — historia och relaterade dem spirituellt till den nu avgående, högt uppskattade trion. Hans utblickar och liknelser, värdiga en Stormästare emeritus i JuvenalOrden, togs emot med jubel av en nästan fullsatt aula.Hyllningskonserten mynnade ut i en trappmarsch, där Allmänna Sången ledde den upprymda publiken ut i ett stilla och svalkande försommarregn.