Fenomenal rockröst

Ny samling från Thåström. Allt låter inte fenomenalt, men rösten gör det alltid, anser Björn Lövenlid.

Foto:

Kultur och Nöje2009-11-25 09:01
Björn Lövenlid
ROCK. Det är mycket som är unikt med Joachim Thåström, rösten, personligheten och karriären. Från sensationell punkikon i Ebba Grön till en självlysande rockstjärna i Imperiet och vidare mot en lång och oberäknelig solokarriär full av glöd och integritet. ´

När Thåström nu samlar några av sina mörka, mullrande och desperata solospår på cd blir intrycket kraftfullt. Det verkar stört omöjligt att förlyssna sig på Thåströms märgfulla stämma hur mycket man än försöker. Frågar ni mig så äger han Sveriges mest spännande och dynamiska rockröst.

Därför är det också så lätt att ha överseende med de 80-talstaffliga synttrumpetstötarna i den i övrigt fantastiska Alla vill till himlen eller de kantiga samplingsexcesserna i Elvis Presley för en dag från 90-talet. Allt låter inte fenomenalt, men rösten gör det alltid.

Personligen tycker jag dock att de avskalade pianoballaderna från senare år hade behövt en rejäl motvikt, en kraftfull utblåsning. Jag saknar exempelvis den lysande liveversionen av Vacker död stad från plattan På Röda sten.
Thåström
Be-bop-a-lula hela jävla dan
(Sonet/Universal)
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!