–Det är intressant att vara barn till invandrare. Du tillhör inte helt en kultur eller en annan, du blir en hybrid. Men jag njöt verkligen av min uppväxt, jag växte upp i förorten och det var vackert. Flint har också en väldigt vacker konstscen, som jag började ta del av från en väldigt ung ålder. Det var där jag blev en konstnär och en poet, musik kom till mig mycket senare i livet. Nu satsar jag fullt ut på musiken, för att se hur långt den kan ta mig. Det är kul.
Skulle du säga att du är en politisk artist?
– Jag tror att andra människor politiserar min konst som ett resultat av min kropp. Jag har en kvinnas kropp, en muslims kropp, en färgad persons kropp. Så det är en viss typ av politisering som sker. Det är inte jag som gör det, men jag gillar att kommentera det och kritisera det i mitt artisteri.
Vad inspirerar dig som artist?
– Generellt är jag inspirerad av allt, hela tiden. Jag blir inspirerad av världen, mina kullar, mina dalar, autenticitet, och att projicera det som finns på min insida på folk. Konst är bara en mekanism för att se in i hjärtat av en annan person. Så för mig handlar det om att släppa in folk, att vara transparent och att vara ett kärl för konst.
Vad hoppas du att folk tar med sig efter att ha tagit del av ditt artisteri?
– Att folk har det kul. Vi lever i sådan intensiv, seriös tid att folk har det svårt att slappna av. Och jag pratar om intensiva och utmanande saker men jag hoppas ge människor njutning, frihet och känsla av kärlek för det är därför jag gör musik. För att fostra och förespråka kärlek.
Mona Haydars besök i Uppsala är hennes europeiska debut som artist. Senare ska hon vidare till Antwerpen och förhoppningsvis Paris månaden efter.
Har du något speciellt inplanerat under din vistelse i Uppsala?
– Det är alltid speciellt. Jag hoppas jag kommer ha det kul. Vi har ett fantastiskt evenemang planerat för internationella kvinnodagen och talangerna som kommer är också fantastiska. Jag vet inte hur jag skulle kunna vara kvinna och inte fira att vara kvinna, eller fira kvinnor över hela världen. Jag älskar kvinnor. Vi är skyldiga oss själva att fira varandra, för det är tydligt att våra motparter inte är intresserade av att göra det. Vi måste ta det på oss själva, så det är det vi kommer göra.