Fem spelglada musikanter

MusikKända musiker i ovanlig kombination bjöd Kammarmusikföreningen på i Gamla rådhuset i måndags kväll: Andreas Kreuger, piano, och fyra musiker ur Omnibus kammarblåsare, Jenny Sjöberg, oboe, Lars-Erik Lidström, klarinett, Eva-Lena Holmstedt, fagott, och Anders Kjellberg, valthorn. Deras konsertprogram löpte baklänges tidsmässigt med ny musik först och till sist en gammal klassiker.Konserten började dock något tveksamt, om det var tonsättarens eller musikernas fel skall jag inte yttra mig om för detta var ett förstagångsframförande i Sverige: Anders Eliassons Pentagramm från år 2003, beställt från och uruppfört i Tyskland, därav den tyska stavningen på titeln. Pentagram är ju en fem-udd, en figur bestående av dia­gonalerna i en regelbunden femhörning. Ett slags musikalisk-visuell gestaltning av dessa diagonaler i fem(!) satser alltså, i lek med melodiska tongrupperingar och klangkluster. Men bortsett från uttrycksfulla "recitativ" från oboen och hetsiga ton­attacker i en av satserna, vad försökte musiken uttrycka? Det klingade dessutom ofta rörigt, vems fel det var skall jag låta vara osagt.Stora spelskicklighetskravKlarinettist Lidström spelade också ett eget kvasiimproviserat verk kallat Lots (om titeln syftar på vägledare till sjöss eller engelskans "massor, mycket" fick vi aldrig veta). Ett kort men effektivt stycke som skickligt utnyttjade klarinettens tonvighet genom registren och många speltekniska tricks. Därefter en Trio för oboe, fagott och piano av Francis Poulenc, komponerad 1926. Musiken låg åt det neoklassiska hållet, med stora spelskicklighetskrav på alla tre medverkande, oavsett tempo.Smakrik anrättningVerkets sista sats var en riktigt spelglad gamäng med rolig slutknorr. Som alltid hos Poulencs musik med personlig krydda, något de medverkande förmedlade till en smakrik anrättning.Efter paus förflyttades vi från neoklassicism till en äkta gammal klassiker: Ludwig van Beethovens Pianokvintett Ess-dur, färdigkomponerad 1796 då Beethoven var 26 år gammal. Framförandet skedde med förståndiga tempival och med bra klangbalans. Lagom rubaterat spel och noggrannhet med nyanser och accenter skapade en väl genomtänkt helhetsuppbyggnad. Läcker utväxling av repliker pianot (som hade något av "solokadens" i sista satsen) och blåsarna emellan förhöjde också helhetsintrycket. Från nytt obekant till gammalt välbekant är ett beprövat konsertrecept. Det fungerade lika bra denna gång.