Videon är inte längre tillgänglig
William Shakespeare. Det är onekligen ett namn som äger en viss tyngd, vars litteratur- och teaterhistoriska inflytande är svårt att överskatta. Även om hans pjäser vid det här laget, via otaliga uppsättningar världen över, genomgått alla tänkbara moderniseringar och radikala omtolkningar är Shakespeare fortfarande ett namn så omgärdat av tradition och förväntningar att varje ny uttolkare måste förhålla sig till dess historiska börda.
Danska Heinrich Christensen, som i dag, lördag, har premiär på sin version av Shakespeares kanske mest älskade drama, känner givetvis av alla de förväntningar Shakespeares namn är lastat med.
– Det är lätt att bli tyngd av pjäsen, säger Christensen. Det är verkligen en av de bästa texter som någonsin skrivits. Men vi försöker ta ner texten, göra den lättare. Vår dramaturg har gjort en väldigt fin bearbetning. Vi har valt att klippa en del i texten och fläta samman några av monologerna. Det blir ett slags dubbelexponering.
Den lite lekfulla inställningen till Shakespeare bär Christensen med sig sedan länge. Uppsättningen på Uppsala stadsteater är långt ifrån regissörens första möte med den stora dramatikern. Faktum är att Christensen i slutet av 90-talet var medlem i den danska teatergruppen The loyal Shakespeare company, ett skruvat svar på den brittiska, och något mer berömda, The royal Shakespeare company.
– Vi var tre killar som gjorde Shakespeare på skoj, berättar Christensen. Den allra första uppsättning vi gjorde var faktiskt Romeo och Julia, fast bearbetad för ungdomar.
Just ungdomsteater är kanske det som Christensen blivit allra mest uppmärksammad för på senare år. Hans föreställning Opsang, en humoristisk dissekering av tonårshjärnan, har gått för utsålda hus i Danmark i tre år. Nu spelas den på stadsteatern under namnet Uppsträckning. Det är en föreställning med ett oupphörligt högt tempo. Den farten tar Christensen med sig in i Shakespeares värld.
– Jag gillar när det händer saker på scen och det får gärna gå snabbt. Som regissör jobbar jag mycket med dynamik och tempo. Shakespeares språk är ju i sig väldigt rappt och fartfyllt. Spelar man honom inte så blir det lätt tråkigt. Jag hoppas verkligen att det här ska bli en underhållande föreställning.
Annars betonar Christensen att det på många sätt är en avskalad uppsättning. Det märks inte minst i Sven Dahlbergs helvita scenografi, där de tolv skådespelarna kommer röra sig i sina lika vita kostymer. I sin tolkning har Christensen också valt att lägga särskilt fokus på Julia, som spelas av Maria Sundbom.
– Vi har gjort Julia till en mer handlingskraftig karaktär, säger Christensen. I den här uppsättningen är hon mycket mer medveten om sin situation. Jag tror inte att Romeo och Julia skulle ha funnit varandra om deras släkter inte legat i fejd. Julia ser en möjlighet i Romeo, hon väljer honom väldigt medvetet.