Den 18 januari förvandlas Ekeby kyrka i Gimo till ett klingande museum. Gitarristen Mårten Falk kommer att framföra upp till två hundra år gamla klassiska stycken på sex olika antika gitarrer. Han startar på ett instrument från 1827 och avslutar med ett modernt. Alla gitarrer är original.
– De är musikinstrument, men också konsthistoriska föremål. Jag får en helt annan bild av mig själv genom att spela på äldre instrument. Som att det inte är jag som äger dem, utan bara förvaltar dem medan jag lever. Jag är en hållplats med stort ansvar, berättar han.
Mårten Falk övar oftast minst fem timmar om dagen.
– Rent tekniskt är det annorlunda att spela på äldre instrument. De har olika storlekar och många är mindre och lite pilligare. Instrumenten kan även vara mer sköra så jag behöver vara mjukare och lite mer finkänslig. Jag behöver anpassa mig mer efter varje gitarr.
Hans musikintresse började vid åtta års ålder och redan i mittersta tonåren åkte elgitarren ut och klassisk musik blev hans enda musikaliska fokus. Det var dock inte förrän tre år sedan som hans kopior av äldre instrument började ersättas med original. Mårten Falks gitarrer har en historia längre tillbaka än vad han kan spåra sin egen släkt.
– Min sjusträngade är från 1870 och kommer från en sovjetisk sjöman som var tvungen att sälja den när han flydde till Sverige under andra världskriget.
Den äldsta gitarren som Mårten Falk spelar på låg bortglömd på en vind i över hundra år innan någon hittade den. Den är tillverkad av den mest kända gitarrbyggaren i slutet på 1800-talet, Louis Panormo, medan en annan är skapad av Hermann Hauser, precis som den gitarr som den världskände gitarristen Andrés Segovia spelade på. Den nyaste är byggd av Per Hallgren, som är en av Sveriges mest kända gitarrbyggare idag. En av gitarrerna har strängar tillverkade på samma sätt som förr - av fårtarmar och silke.
– Det blir en mycket mjukare ton i klangen då. Levande material reagerar alltid annorlunda än syntestiskt, förklarar han.
Mårten Falk utlovar i Gimo en romantisk konsert med en konstnärlig, emotionell upplevelse.
– Det blir mycket vacker musik med framförallt 1800-talets romantiska, känslosamma musik. Det blir en spännande mångfald av klanger.
Ett av styckena som han kommer spela har länge legat bortglömt men hittades i Andrés Segovias gamla arkiv efter hans död. Det är skrivet av Carl-Olof Anderberg, en svensk tonsättare som levde under 1900-talet.
– Den skrevs för 60 år sedan men får inte sin världspremiär förrän nu. Tonsättaren var väldigt experimentell och nyskapande för sin tid, men fick aldrig riktigt den uppmärksamhet han förtjänade.