Färre överraskningar i trean

Det blev förstås en tredje omgång för den moraliske (?) sadisten och mördaren Jigsaw. Han var för bra för filmbolagen för att låta dö. Men det blev inte tredje gången gillt, fjärde delen kommer nästa år.I de tidigare filmerna fångade han in och placerade brottslingar i de mest djävulska fällor. Filmerna handlade mest om vad de måste vara i stånd till av självstympning för att komma loss. Det fanns en fantasi och vilja att utmana som gjorde att de satte en ny standard för skräckfilmer, välgjorda dessutom.Nu fortsätter Jigsaw och har skaffat sig en helt ny ²verkstad². Fast det är än mer tveksamt hur de påstådda brotten ser ut. Det kan till exempel det handla om²brist på att kunna förlåta². Eller att man inte uppskattar sitt liv tillräckligt. Straffen verkar inte riktigt vara i proportion, om man nu säger så.SAW III är förvånande mycket som en lite trevande trilogiavslutning trots att det kommer ytterligare en film. Nyhetsvärdet och överraskningarna har förstås minskat för varje film, och här kompenserar man det hela med att dra vidrigheterna ett snäpp värre. Det vimlar av fantasifulla och grymt plågsamma maskiner. Det är skickligt gjort mestadels. Och det finns en del spänning kvar än.Man kan fundera över vilket behov våldsamma, blodiga och djupt smärtfyllda filmer som denna fyller? Förmodligen fungerar den som ett slags skärseld, att få komma ut från biomörkret och glädjas åt att man åtminstone inte själv sitter fast i något dödligt. Eller som att bergsklättra och bungyjumpa. SAW III tar splattrandet i stort sett så långt det går i en biovisad film.Det känns som vanligt befriande när filmen är slut. Tortyr för nöjes skull kommer aldrig att bli min favorit även om jag uppskattar en hel del annat i filmerna.