Under 2010 ägde 38 miljoner trafikflygningar rum i världen. Av dessa var det elva stycken som slutade i olyckor, enligt statistik från International Air Transport Association. Att flyga är med andra ord något av det säkraste man kan ägna sig åt.
Skulle man ändå ha den ofantliga oturen att bli inblandad i ett flyghaveri så kan man trösta sig med att man faktiskt har en väldigt stor chans att överleva. Enligt siffror från amerikanska National Transportation Safety Board så överlevde till exempel 95,7 procent av alla dem som var inblandade i olika former av flygolyckor mellan åren 1983 och 2000, och flygsäkerheten har knappast blivit sämre sedan dess.
Trots detta så är filmhistorien full av flygmotorer som börjar brinna, gasmasker som blir hängande och höjdmätare som börjar snurra. Om man baserar sin verklighetsuppfattning på filmer så är helt enkelt flygning fullständigt livsfarligt.
En förklaring till att filmmakarna älskar att skildra just flygolyckor är att de kan vara förhållandevis utdragna draman. En bilolycka sker till exempel oftast inom loppet av ett par sekunder medan ett flygplan kan ha flera skräckfyllda minuter kvar ner till marken.
Eftersom flygolyckor är så pass ovanliga så blir uppmärksamheten också stor när de väl inträffar. Enligt en amerikansk undersökning är det 6 000 gånger vanligare att rapporter om flygolyckor pryder tidningarnas förstasidor än artiklar om cancer. Att flyghaverier upptar mångas tankar och fantasier och skrivs in i filmmanus är inte så konstigt.
En annan, viktigare anledning är förstås den utbredda fobin som många har inför att flyga. Undersökningar visar att ungefär en fjärdedel av befolkningen i västvärlden känner obehag eller skräck i samband med flygningar.
Flygplan är klaustrofobiskt trånga och man är omgiven av främlingar. Skulle man få panikångest så har man ingenstans att ta vägen.
De som verkligen lider av flygrädsla skulle aldrig komma på tanken att betala pengar för att se ett sådant skräckscenario utspela sig på vita duken. Har man en lättare fobi kan det dock vara kittlande, fascinerande och kanske till och med terapeutiskt att konfronteras med sina rädslor på bio.
I katastroffilmer brukar fullständig hysteri bryta ut och folk skriker besinningslöst i kabinen. I verkligheten är dock den sortens reaktioner ovanliga. Amerikanska psykologer har kommit fram till att bara 10 procent agerar irrationellt eller hysteriskt i en sådan situation, medan 10 procent blir handlingskraftiga och hela 80 procent blir handlingsförlamade eller paralyserade.
I mitten av 00-talet började ryktet gå om en kommande film vid namn Snakes on a plane. Idén att kombinera två av de vanligaste rädslorna, orm- och flygfobi i en och samma film väckte ett enormt förhandsintresse.
Olika bloggare spelade in låtar, sydde upp kläder, skapade affischer och började göra egna kortfilmer på temat - redan innan filmen hade haft premiär.
När Snakes on a plane väl skulle visas för första gången i Phoenix, Arizona gick ryktet om att skallerormar var lösa i biosalongen. Efter filmvisningen hittades också en orm i lobbyn och en på parkeringsplatsen utanför, något som gav filmen ytterligare ”gratisreklam”.
En ännu läskigare upplevelse än att anfallas av ormar på ett flygplan kan möjligen vara att råka hamna på ett plan som också är en fångtransport för farliga våldsbrottslingar och de kriminella plötsligt tar över spakarna. Den osannolika historien fick många biobesökare att kippa efter andan 1997 då Con Air hade premiär.
Den mest omtalade flygkatastroffilmen bör ändå vara Alive från 1993. Här berättas den sanna historien om de uruguayanska rugbyspelarna som kraschar i de svårtillgängliga Anderna och sedan tvingas äta av sina döda lagkamrater för att överleva i 72 dagar, innan räddningen kommer.
Att flyga kan många gånger kännas som en utsatt situation. Man lägger sitt liv i ett par piloters, eller ödets, händer. Det finns dock forskning som visar att uppemot 30 procent av alla dödsfall inom flyget hade kunnat undvikas om passagerarna bara hade följt säkerhetsinstruktionerna och förberett sig ordentligt.