Josef Fares är för de flesta känd som regissören bakom filmer som Jalla! Jalla! och Kopps. Med Brothers: A Tale of Two Sons ger han sig in i spelbranschen.
Inför lanseringen av Brothers: A Tale of Two Sons har Josef Fares pratat mycket om skillnaderna mellan att utveckla spel och att regissera film. I en intervju med tekniksajten Digital Trends har han sagt att många av dagens spel försöker att efterlikna filmer för mycket. Själv föredrar han den interaktiva delen när det handlar om att berätta historier genom spel.
Det interaktiva berättandet är också något som tydligt märks i Brothers: A Tale of Two Sons. I en liten pittoresk by ger sig två bröder ut i världen för att hämta medicin till sin sjuke far.
Det finns inte någon skriven dialog, utan handlingen förs i stället framåt med hjälp av kroppsspråk och diverse utrop. Fokuset ligger på relationen mellan bröderna, men dessvärre är berättelsen något för banal för att den ska lyckas beröra.
Istället är det spelmekaniken som imponerar. De båda bröderna kontrolleras med var sin styrspak och alla pussel man stöter på under resans gång kräver att de båda samarbetar. Det rör sig om allt från enkla lösningar när den mindre brodern behöver hjälp för att nå högre avsatser, till klurigare pussel där de båda bröderna måste befinna sig på olika platser för att hjälpa varandra.
Till en början är det svårt att få något flyt i styrningen, men efter träning fungerar det felfritt. Eftersom bara ett fåtal knappar används är kontrollen lätt att förstå sig på. Dessutom är tempot lågt och spelet ställer inte några krav på snabba reflexer.
Historien om de två bröderna är över på bara några timmar, men trots den knappa tiden introduceras ständigt nya spelmoment. Och oavsett hur underhållande ett visst moment är återanvänds det sällan eller aldrig.
Även om Brothers: A Tale of Two Sons fungerar väl i mekaniken och visar på en ständig variation är det i slutändan för lättvindigt för att lämna några bestående avtryck.
Till stor del beror det på att berättelsen inte är tillräckligt intressant. Men trots invändningarna är Josef Fares speldebut bitvis riktigt imponerande och väl värt en genomspelning.