Norge är inte bara olja, fjäll och skidmästaren Petter Northug. Det är också ett land av äventyrare och upptäcktsresande, från vikingen Leif Eriksson över Frithiof Nansen till Thor Heyerdahl. Den sistnämnde skrev in sig i historien med sin expedition Kon-Tiki 1947. Dokumentärfilmen därifrån vann en Oscar och har visats otaliga gånger på tv.
Nu är det dags för en spelfilm om expeditionen där man både hyllar och dissekerar nationalhelgonet Heyerdahl. I filmen framställs han som en fanatisk och besatt forskare i Darwins fotspår, beredd att offra familjeliv och medarbetare för att bevisa sin tes, den att Polynesien befolkades från Sydamerika för 1500 år sedan och inte från Asien som man dittills hade ansett. Han får idén från en av urinnevånarna som säger att hans folks sagor talar om att förfäderna sökte solgudens land, Tikis land.
Med mycket möda får han ihop medel och en besättning, bland andra svensken Bengt Danielsson som filmar det hela, och sätter ut från Peru. Med enbart vinden och strömmarnas hjälp ska de på beräknat tre månader ta sig till Polynesien på en stor flotte, byggd av balsaträ enligt uråldriga principer. Det blir förstås långt ifrån någon problemfri färd, och friktionen mellan medlemmarna ökar med tiden. Heyerdahl håller ihop det hela med despotiska grepp och visar tydligt att det övergripande målet står långt över medlemmarnas välbefinnande.
Regissörerna Espen Sandberg & Joachim Rönning har gjort en i många delar hygglig äventyrsfilm där även sådana som jag som sett dokumentären får svettas. Det är också en vacker film där flera av scenerna för tanken till Berättelsen om Pi. Expeditionsmedlemmarna blir heller inte bara hjältar utan vanliga människor med en dröm och en vision. Men visst kunde spänningen ha skruvats upp och karaktärerna utvecklats mer.