''Får jag ordentlig feeling greppar jag micken''
Papa Dee tycks ständigt vara på språng. När Nöje fredag når honom har han just tillbringat några hektiska dygn på den stora Notting Hill-karnevalen i London.
Efter två decennier som Sveriges mest framgångsrika reggaeartist skulle man kunna tro att Papa Dee är belåten, nöjd, ja kanske till och med lite blasé. Inget kunde vara mer felaktigt.
Med outtröttlig glöd och målmedvetenhet fortsätter han att missionera för sin musik, från scenen, på skiva och i radion.
Papa Dee är något av en rastlös själ, men han drivs också av en sorts revanschlystnad.
- När jag växte upp och började lyssna på reggae dominerades Göteborg av en musikmaffia som ansåg att goa gubbar ska lyssna på rak rock¹n¹roll, säger han och plockar fram sina mest rullande Göteborgs-r.
Med tiden lyckades Papa Dee dock täppa igen truten på alla de mossbelupna rockkufar som tyckte att den bästa reggaen gjordes av band som The Police och The Clash.
- När jag spelade med Stonefunkers på 80-talet ansåg nästan alla att vi var konstiga typer. Sedan fick vi kontrakt med ett utländskt skivbolag och karriären tog fart. Då kunde de goa gubbarna sitta där med sin "arbetarrock", skrattar han.
Redan som tonåring visade Papa Dee, eller Daniel Wahlgren som han egentligen heter, en tydlig ambition att sprida reggaemusiken till fler lyssnare. Tillsammans med en kompis drog han 1983 i gång ett fanzine, Dread Music, som distribuerades till olika skivbutiker runt om i landet. Publikationen blev kortlivad, men fyllde ändå ett stort tomrum.
- Vi hade två syften med Dread Music, att få skivor och att missionera. Än i dag råder det akut brist på journalister som kan reggae och skriver initierat. De flesta saknar fingertoppskänsla. Jag menar, jag lyssnar också på band som The Libertines, men jag skulle aldrig få för mig att recensera dem, säger han.
Daniel Wahlgren var aldrig någon teaterapa som barn, snarare tvärtom. Han tillbringade åtskilliga timmar med att sluka böcker och lyssna på skivor på sitt rum. Det var inte viljan att synas som förde honom in på artistbanan, utan det näst intill maniska musikintresset.
- Jag började som dj på en liten afroklubb i Göteborg. Ibland toastade jag själv till skivorna, utan att folk förstod att det var jag. Efter det var jag en rätt så trasslig trummis i ett band. Sedan var det inget stort steg att bli soloartist, förklarar han.
Vid 1990-talets början, när succésingeln Microphone poet snurrade för fullt i radion, tvingades Papa Dee ofta förklara att han inte var hiphoppare utan mc, med rötterna i reggaemusiken.
Numera är det ingen som frågar var han hör hemma musikaliskt. Med sitt program P 3 Rytm i Sveriges Radio och åtskilliga storsäljande plattor bakom sig, är Papa Dee utan tvekan reggaens fanbärare i Sverige.
Trots att han har varierat sin stil åtskilliga gånger och till och med flirtat rejält med modern listpop på plattan The Journey, har han alltid betraktats som en målmedveten artist med hög integritet.
- När jag lyssnar på The Journey i dag låter det rätt plastigt. Men jag kan också konstatera att det kom en hel del bra popmusik ur mitt samarbete med Denniz Pop och Max Martin, säger han.
Nya plattan Live it up beskriver han som mer avskalad, med ett hårdare sound. Bland de många gästerna märks Lady Saw, Jamaicas största kvinnliga reggaestjärna som medverkar på låten Get it on.
- För att lyckas som kvinnlig artist bland alla mulliga mansgrisar på Jamaica måste man vara ännu bättre än killarna. Lady Saw är väldigt kvinnlig, men också kaxig och hon skryter en del om sex, nästan på ett machoaktigt sätt, berättar Papa Dee.
En stor del av skivan är inspelad på Jamaica, men också i Stockholm, London, Miami, New York och Västerås. Papa Dee är en sann världsmedborgare.
- Min rastlöshet gör att jag sällan vill stanna för länge på en plats. Jag har bott i både London och New York och jag har några vänner där som jag tänker på varje dag. Det är det som är det värsta med att resa mycket, att man lämnar folk efter sig. Det finns en risk för att man blir splittrad, säger han och blir avbruten av en kraftig duns.
En bunt nya vinylskivor landar på hallgolvet hemma hos Papa Dee och han låter plötsligt riktigt upprymd.
- Härligt! Vad kul att det är någon som tänker på mig.
I kväll fredag, dyker Papa Dee upp när Escobar inviger sin höstsäsong i Uppsala. Kanske tar han med sig någon av skivorna han fått då.
- Jo, jag ska vara dj, men får jag ordentlig feeling greppar jag nog micken också. Någon gång i framtiden hoppas jag komma tillbaka till Uppsala för att ge en riktig konsert, med band och allt. Jag trivdes verkligen när jag var där senaste gången, på reggaefestivalen.
Fakta Papa Dee
fsdvfdv
Namn: Daniel Wahlgren. Född: 1966 i Göteborg. Bor: I Stockholm. Album: Lettin off steam (1990), One step ahead (1993), Original master (1995), The journey (1996), Island rock (1998), The man who couldn't say no (2001). Aktuell: Gästar Escobar på fredag.
Så jobbar vi med nyheter