Känns det som att pjäsen kommit hem nu?
– Ja, faktiskt. Vi har ju legat i startgroparna ett tag. Fanny & Alexander var ett av de projekt jag ville göra direkt när jag kom till teatern, eftersom det är en av de stora berättelserna som faktiskt utspelar sig i Uppsala. Men enligt IB:s testamente hade en teater söderut första tjing på Sverigepremiär. Därför kommer den hem först nu!
Kommer publiken att märka av Uppsala i pjäsen?
– Ärligt talat, inte jättemycket. Vi hade en idé om livevideo med skådespelarna ute på gatorna och projicera inne på teatern i vissa moment. Men om man tittar på vädret just nu så är jag glad att vi strök den idén... Berättelsen är en saga om mänsklig längtan och strävan och det är just den teatrala fantasin som är poängen, därför kändes det fel att låsa fast den för mycket i tid och rum. Men en av karaktärerna, den misslyckade universitetsprofessorn Carl Ekdahl, ger Uppsala en rejäl skopa i början av pjäsen.
Hur har du satt din prägel på uppsättningen?
– Genom ypperlig rollbesättning. Jag kan inte tänka mig mer lämpade skådespelare att gestalta denna berättelse – teatrar söder om Uppsala får ursäkta. Och genom att göra bild av orden. Jag tycker teater är som bäst när det händer mycket, när man växlar mellan helbild och närbild, mellan det konkreta och det poetiska, och när publiken får bli översköljd av helheten.