Fängslande och upprörande historia

OSAMA. Fyrisbiografen. Manus och regi: Siddiq Barmak. Foto: Ebrahim Ghafuri. Scenografi: Akbar Meshkini. Musik: Mohammad Reza Darwishi. I rollerna: Marina Golbari,Khwaja Nader, Arif Herati, Zubaida Sahar, Hamida Refah m fl.En gatpojke tigger pengar av filmens fotograf alldeles i början av den här filmen. Det är en scen som berättartekniskt fiffigt knyts ihop med en scen mot slutet av filmen. I bakgrunden demonstrerar kvinnor i himmelsblå burkor under parollerna "vi är inte politiska — vi är hungriga" och "låt oss få arbeta". I talibanernas Afghanistan kunde inte kvinnor arbeta, inte ens gå ut utan manligt sällskap. Och talibanerna slår tillbaka mot demonstranterna.Stänger sjukhusetI skottelden hamnar en 12-årig flicka och hennes mamma på väg till jobbet på sjukhuset. Men talibanerna kommer dit också och stänger det, samt arresterar alla kvinnor som är utländska eller inte har någon man i sällskap.Mamman är änka och har nu ingen möjlighet att skaffa mat åt sin flicka eller åldriga mor. Men mormodern kommer på att om man klär ut barnbarnet till pojke kan hon jobba. Kanske kan man skymta en ironi i att flicka så småningom får pojknamnet Osama. En dag blir hon och kvarterets alla and­ra pojkar hämtade till talibanskolan där de ska fostras i att läsa Koranen och i att hantera ett gevär.Osama klarar sig länge, till och med genom en lektion i konsten att tvaga sig efter "våta drömmar" som ges pojkarna av en åldrad snuskgubbe till mulla.Mörk medeltidTalibanregimens kvinnoförtryck skildras ur alla upptänkliga vinklar och dunkla vrår. Man tycker sig förflyttad till mörk medeltid, men det är närmare än så.Talibanerna intog Kabul 1996 och hade större delen av makten i landet fram till hösten 2001.Osama är en spännande, sorglig och grym berättelse som lite motsägelsefullt skildras med poetiska bilder i vackra färger. Tempot är högre än vad man vanligen förknippar med film från denna del av världen. Upprördheten och engagemanget hos filmaren Siddiq Barmaq — under talibanregimen levde han i exil i Pakistan — är ändå ytterst påtagligt och skådespeleriet av de från gatan hämtade amatörerna är gott.Även om det inte går bra för filmens lilla hjältinna, så har det gått bättre i verkligheten för Marina Golbahari, som har den rollen. Hon studerar numera i en skola för gatubarn och ska vara med i ännu en film. Framtiden är förhoppningsvis ljus för henne och Afghanistans kvinnor.