Fängslade latinamerikanska författare befriar ordet
Hur känns det att skriva under dödshot? När ens hjärtas mening riskerar att sluta i tortyr och förnedring?
Foto: Robert Henriksson
På plats fanns förutom en mängd musiker och sångare några av det svenska språkets mest namnkunniga förvaltare, som med lågmälda uppläsningar av latinamerikanska poeter hyllade sina kolleger på den sydamerikanska kontinenten. Göran Sonnevi och Kjell Espmark tolkade dikter av "smärtans poet" Cesar Vallejo, som tog publiken in i fängelsecellens klaustrofobiska verklighet. Den mexikanska författaren Gloria Gervitz poesi levandegjordes av författaren och poeten Mara Lee, som åtföljdes av kollegan Malte Perssons uppläsningar av den argentinske Juan Gelmans dikter. Gelman, i poeten Ulf Erikssons översättning, tycktes sammanfatta den förföljda författarens tillvaro i en enda stark bild: "Endast hoppet har rena knän. De blöder."
Poesin fick samsas med skådespelaren Reine Brynolfssons framförande av novellen Rymlingen, skriven - och särskilt utvald för kvällen - av årets mottagare av Nobelpriset i litteratur, JMG Le Clézio. I bilder som förde tankarna till en annan pristagares verk, J M Coetzees Historien om Michael K, målades den förföljdes utsatthet och isolation i formen av ett högt berg. Där uppe, törstande i den dallrande hettan och övergiven av de myrlika människorna i byarna nedanför, befinner sig människan som vågat riskera allt för sin övertygelse.
En av dessa människor är den mexikanska journalisten Lydia Cacho, som under kvällen fick ta emot årets Tucholskypris. Priset, döpt efter den tyske författaren Kurt Tucholsky som flydde de nazistiska bödlarna och tog sitt liv i Sverige i väntan på uppehållstillstånd, tilldelas årligen "en förföljd, landsflyktig, hotad författare eller publicist".
Efter att ha avslöjat en barnpornografiliga med rötter långt uppe i den mexikanska politiska eliten fick hon utstå fängelsestraff och tortyr.
-När polismännen körde i väg mig för att tortera mig och, som jag trodde, döda mig tänkte jag på en av de flickor som berättat om vad de utsatts för, sade Cacho när hon tagit emot priset av demokratiambassadör Maria Leissner.
-Den lilla flickan tittade på mig med en gammal kvinnas ögon och frågade om jag kunde lova henne att föra vidare vad hon sagt så att andra flickor skulle skonas.
Flickans enorma styrka hade räddat Cacho den natten, och nu stod hon här och blickade ut över oss i publiken. Utan att riktigt förstå kramade vi plastglasen med rött lådvin i våra händer och applåderade en människa som ensam tycktes hålla den mänskliga värdigheten på sina axlar.
Så jobbar vi med nyheter