Fängslade författares dag i Uppsala
Den internationella PEN-dagen, Fängslade författares dag, firas den 15 november varje år. Det är en dag med ett dubbelt budskap, konstaterar Sebastian Johans.
Författaren Tasneem Khalil på Reginateatern.
Foto: Robert Johansson
I Uppsala samlade Reginateatern på lördagskvällen en rad av Uppsalas främsta pennor och några inbjudna gäster till En kväll för fängslade författare.
Elsie Johansson läste barndomsdikter och konstaterade att hon har haft den stora förmånen att verka i ett kulturklimat där den största rädsla en författare behöver möta handlar om det egna jagets begränsningar. Ulrika Knutsson bjöd på några sovjetiska favoriter. Och Cecilia Wikström talade sig varm för Uppsala som fristad för förföljda författare och poängterade att Sverige med sin smått unika tradition av yttrandefrihet och offentlighetsprincip också ska famna det unika ansvar den stola historien placerar på dagens samhälle. Också Ola Larsmo, journalisten och Uzbekistan-experten Elin Jönsson och PEN-klubbens Maria Modig mötte publiken med insikt och utsikt. Orden finns, de sägs och de kostar.
Det allvarliga anslaget luckrades upp av musikinslag av Jacke Sjödin, som rimmade loss i ett par visor av samplade dagstidningsnyheter och Lasse Åberg, som uppträdde med den helt bananfria och faktiskt riktigt svängande trion Stig Helmer Experience.
Kvällens bitterljuva höjdpunkt blev dock mötet med några förföljda författare.
Enköpingsbon AK Welsapar, journalist och författare från Turkmenistan, berättade om sitt första chockartade möte med Sverige och Luleå en kall decemberdag 1993, en upplevelse farligt nära en deportering till Sibirien, och lyckades på ett underhållande sätt redogöra för den fullständigt absurda regimen i sitt gamla hemland.
Från Bangladesh framträdde Anisur Rahman, som just nu söker asyl i Sverige, och Tasneem Khalil, som har levt ett år som politisk flykting i Sverige och är hedersmedlem hos Svenska PEN. Båda två är författare och journalister med otäcka och våldsamma erfarenheter av trakasserier från myndigheterna i Bangladesh. De är hotade och slagna, men långt ifrån besegrade. De har talat och fortsätter att tala.
Finns det något vackrare än modet att vara en förföljd författare?
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!