Falkar och heroin i Hagmans nya
Nu har han - kanske för att täppa till truten på dem som gapat "posör!" - skrivit en självbiografisk bok. För efter att ha läst "Att komma hem ska vara en schlager" är det tydligt att Per Hagman inte är en posör. Han är verkligen så här, slående lik de karaktärer som befolkat hans böcker sedan 1991. Ytlig, javisst. Storögd, absolut. Fascinerad av glamour, knark och fotomodeller - you bet.
- Det är väl fortfarande så att jag vill hitta hem, både geografiskt och själsligt. Men jag känner mig ändå betydligt lugnare än när jag skrev boken. Jag trivs ju så väldigt bra med ensamheten och med mig själv, så jag har ju alltid tänkt att det handlar om att hitta hem geografiskt.
"Att komma hem ska vara en schlager" har i förhand beskrivits som en Per Hagmansk "Den högsta kasten" - full av kändisskvaller och skandaler från världen kring Stureplan. Men den förväntansfulle läsaren blir besviken. Förutom raderna om Big brother-Carolina, är det skralt med kändisskvallret. Visst nämns hans kända vänner och bekanta - från släktingar till bin Ladin till Rickard Engfors. Men något sprängstoff är det knappast.
Men å andra sidan får man reda på mycket annat. Om Per Hagmans fascination för jaktfalkar. Hur han provar heroin i Tunisien, nästan blir mördad med mjukglass i Alexandria eller hur han firar ett ensamt nyår i badorten Sharm El-Sheik.
Och så framtiden. Ett projekt verkar vara på gång, även om han medvetet talar i gåtor: "Jag och några andra ska göra en grej och det är tänkt att jag ska stå för skrivandet. Det kan bli kul". Men den stora drömmen är fortfarande en diktsamling. Fast tydligen skräms han av blotta tanken.
- Jag har alltid haft väldigt dåligt självförtroende vad gäller poesi.
Så jobbar vi med nyheter