Faktaspäckad och opartisk skildring av dagens Kina

Att Kina är en ekonomisk stormakt står redan klart för de flesta. De kinesiska konsumenterna är just nu världsekonomins motor, även om det inte är alldeles självklart att Kinas fantastiska ekonomiska utveckling fortsätter i samma snabba takt. Ännu kanske landet inte är någon politisk stormakt, men det finns bedömare som tror att Kina så småningom kommer att överta ett nedåtgående USA:s roll som världens supermakt. Efter de framgångsrika Olympiska spelen är intresset för Kina större än någonsin.
Börje Ljunggren är en av Sveriges främsta Asienkännare. Han har varit svensk ambassadör i Kina och tidigare i Vietnam. Han har varit chef för både Sidas och UD:s Asienenheter och doktorerat på en avhandling om reformprocessen i Kina. Dessutom har han varit assisterande professor vid Harvard.

Han har alltså utomordentliga förutsättningar att skriva en djupgående analys av Kina. Kina vår tids drama är en bok som ger en väl analyserad bakgrund till utvecklingen. Här finns en kort historik, här diskuteras ledningens mål och utrikespolitik, ekonomi, klimat, miljö, sociala frågor och mänskliga rättigheter. Men det är diplomaten Ljunggren som skriver. Man ska inte vänta sig upprörda krav och högröstad kritik. Stilen är saklig men kritiken, till exempel av den "systematiska" kränkningen av mänskliga rättigheter och av den omfattande korruptionen, är tydlig och väl belagd.
Börje Ljunggren betonar de enorma skillnaderna mellan Maos Kina och dagens. Från extrem jämlikhet i extrem fattigdom till superkapitalism och enorma klasskillnader. Men gemensamt för dessa båda olika Kina är partiets roll, betonar författaren gång på gång. Dagens ledare har inte för avsikt att på något sätt minska partiets makt. Genom ständiga ekonomiska förbättringar ska vanligt folk känna sig nöjda och inte efterfråga demokrati, en styrelseform som kineserna aldrig har upplevt.

OS blev från den utgångspunkten en enorm succé. Nationalismen blomstrade i kapp med guldmedaljerna, kineserna blev ännu mer stolta över sitt land och vad det uppnått. I stället för att känna sig nedtryckta och avundsjuka på väst upplevde man sig som jämställd eller kanske till och med överlägsen. Fick inte Kina långt fler guldmedaljer än något annat land? Var inte invigningen den pampigaste någonsin?
Vart är då Kina på väg? Reformerna kommer att fortsätta. Det sätt på vilket ledningen förnyas garanterar att de nuvarande ledarnas inriktning fortsätter. Börje Ljunggren kallar det för rådslående auktoritärt system eller konsultativt auktoritärt system. I former som partiet bestämmer vill man bjuda in till samråd och hearings i vissa frågor. Partiet ska erbjuda fler alternativ än i dag. Man ska i högre grad än i dag styra med hjälp av lagar. Och ändå är det partiet som har hela makten.
Men Börje Ljunggren vågar vara försiktig optimist. Han tror att utvecklingen av Kinas ekonomi och samhälle ställer enpartistaten inför växande utmaningar och att spänningarna mellan system, samhälle och individ tilltar. Det yttrar sig till exempel i de allt vanligare protesterna med växande krav på ett fungerande rättsväsen.

Den andra faktorn är utvecklingen av internet. Våren 2008 hade 230 miljoner kineser tillgång till internet. Visserligen gör partiet vad det kan för att kontrollera nätet. Tiotusentals Internetpoliser övervakar och griper in. Men författaren tror ändå att viktig information kan spridas via nätet eftersom kontrollen av internet aldrig kan bli hundraprocentig.
"För partiet och staten går dessa tendenser inte att möta med enbart repression. Då skulle samhällets tryckkokare explodera," skriver Börje Ljunggren. Och hans slutsats blir: "För mig framstår det som sannolikt att de samlade effekterna av dessa tendenser är en erodering av enpartistaten." Hur fort det kommer att gå vågar författaren inte spekulera i. Och så helgarderar han sig till slut: "Det enda helt säkra är att dramats förlopp inte är förutbestämt."

Andra bedömare har varit mer pessimistiska och räknar med att enpartistaten säkert kommer att bestå i flera generationer. Men för omvärlden är det viktigaste målet att inte isolera Kina: "Kinas integration i det internationella systemet är av fundamental betydelse för hur 2000-talet formar sig. Den framväxande supermakten måste engageras, inte isoleras," avslutar författaren sin bok.
Kinas framtid är något som angår oss alla. Börje Ljunggrens Kina vår tids drama ger en god grund för läsarens egna spekulationer. Boken bygger på djupa kunskaper, den är faktaspäckad och uppdaterad och försöker ge en så saklig och opartisk skildring som bara är möjlig. Det är den hittills bästa boken på svenska om dagens Kina.

Faktaspäckad och opartisk skildring av dagens Kina

Börje Ljunggren skildrar det moderna Kinas dramatiska utveckling i den hittills bästa boken på svenska om dagens Kina, fastslår Gunvor Hildén.