Det råder god återväxt på kompositörssidan i Norden, vilket avspeglas i skivutgivningen. Ett av de mest spännande namnen just nu är Sebastian Fagerlund, bördig från finska Pargas och temakompositör vid årets Åbo musikfestspel, tillika aktuell med en cd från svenska BIS där han presenteras i helfigur.
Fagerlunds musik är en märklig smältdegel av influenser och stilar, från renässans till senromantik, neo-mysticism och minimalism, med såväl långsamma svepande linjer som oroligt uppdrivna, rytmiskt expressiva passager.
Den originella blandningen av uttryck förenas till ett slags tonpoem utan skarvar, med det känslomässiga och existentiella innehållet som bärande tråd i de snabbt växlande klangytorna, snarare än traditionell genomföring.
Den stilistiska vildvuxenheten och känslan av programmusik gör att Fagerlunds verk kan påminna om filmmusik, och det mystiska draget delar han med en nutida kollega som Arvo Pärt (men utan att närma sig det pastischartade).
Dynamiken och de dramatiska kasten kommer väl fram i Göteborgssymfonikernas tolkning av orkesterverket Isola på den nya cd:n, i ledning av Dima Slobodeniouk. Likaså i en kakafonisk klarinettkonsert som tolkas övertygande med Christoffer Sundqvist i den krävande huvudrollen.
Från Färöarna kommer Sunleif Rasmussen som tidigare belönats med Nordiska Rådets musikpris för sin symfoni Oceanic days. Hans verk på nya cd:n Dancing raindrops rymmer i sig något av den färöiska naturen, klimatet och utsattheten, inte minst i titelverket med dess vattendroppseffekter och rörliga rytmmönster, här i tolkning av medlemmar ur färöiska kammarensemblen Aldubáran.
I några andra verk förenar Rasmussen konventionella soloinstrument med elektronisk ljudbearbetning.
Populäre österrikiske kompositören H K Gruber leder själv Swedish Chamber Orchestra i ett knippe egna orkesterverk på en ny cd, där lyssnaren inledningsvis drabbas av den lekfulla anarkin i Busking, skriven för och framförd av Håkan Hardenberger som trumpetsolist. Gruber skämtar med konsertformen och går emot vedertagna klanguppfattningar genom att tillfoga dragspel och banjo, nästan som om Frank Zappa hade varit framme. Hardenberger spelar den halsbrytande solostämman med total klangkontroll.
Så över till något så ovanligt som en premiärinspelning av en ”svensk” opera, närmare bestämt italienaren Jacopo Foronis Cristina Regina di Svezia från 1849, skriven på beställning efter att Foroni kommit till Sverige med sin operatrupp.
Här stannade han till sin död, blev ledare för Kungliga Hovkapellet och en favorit i svenskt hovliv.Hans opera om drottning Kristina är något av sin tids musikal, lättsmält och föga faktatrogen, men fylld av charmiga melodier och körpartier, och ett fint sopranparti som tolkas med bravur av Liine Carlsson. En hel del klichéfyllda transportsträckor ingår också, men den påkostade inspelningen med Göteborgsoperan under Tobias Ringborg ger likväl god lyssnarbehållning.