Få bibliotekarier i debatten
Uppsalaforskaren Åse Hedemark har disputerat på biblioteksdebatt och hoppas på en diskussion om den rådande biblioteksbilden. Hon konstaterar att det är författare som dominerat debatten.
Åse Hedemark har fördjupat sig i de senaste fyrtio årens biblioteksdebatt och disputerat på ämnet. I biblioteket ser hon en viktig plats där människor kan mötas på lika villkor, vilket inte är särskilt vanligt i vårt samhälle.
Foto: Hans E Ericson
Avhandlingen Det föreställda folkbiblioteket gör nedslag i svenska riksmedier och diskuterar debatter mellan 1970-2006. När UNT träffar Åse Hedemark har hon precis hållit ett föredrag för 500 bibliotekarier på Biblioteksdagarna 2009, som i år arrangerades i Uppsala. Att det fyra och ett halvt år långa avhandlingsarbetet sammanföll med en av Bibliotekssveriges största konferenser var en lyckosam slump.
— Vilken chans att sprida sitt resultat. Det kan inte bli bättre. Jag tycker att jag har fått en fin respons. Jag hoppas förstås att mitt arbete kan användas på något sätt. Att det ska startas diskussioner och att man börjar reflektera över den bild av biblioteken som finns i samhället, säger Åse Hedemark.
Biblioteken är föränderliga rum som hela tiden känner av rådande samhällsklimat. I dag rör sig exempelvis biblioteken allt mer mot digitalisering och immateriella rum. Trots detta tenderar den allmänna uppfattningen om biblioteket som fenomen att vara statisk. Det är också denna motsättning som ledde Åse Hedemark till ämnesområdet.
— Jag upplever att man inom biblioteksvärlden pratar väldigt mycket om bibliotekets nya roll, och samtidigt pratas det inte alls om den i världen utanför där det fortfarande är den statiska bilden av folkbiblioteken som dominerar - biblioteket som förmedlare av tryckt skönlitteratur. I dag talar vi mer om biblioteket som en plats för möten och integration, men det syns inte i debatten.
De debatter som under de senaste fyrtio åren har skakat biblioteksvärlden har ofta rört sig kring just boken kontra andra företeelser som ny teknik, andra aktiviteter och liknande. På 1970-talet handlade striden om hur politiska biblioteken skulle vara.
— På 70-talet är man mycket inriktad på att möta användarna och startar arbetsplatsbibliotek och liknande. Debatten var präglad av tidsandan och man ville bredda verksamheten och skapa allaktivitetshus, och så fanns det de som var emot allaktivitetstanken och ville att biblioteken skulle koncentrera sig på god skönlitteratur.
Följande decennium handlade debatten mer om bibliotekariernas roll. Den nya tekniken och tanken på att biblioteken ska förmedla information, oavsett medium, blev en stötesten. Alltför teknikkunniga bibliotekarier var ett hot mot den goda skönlitteraturen, menade bland annat Författarförbundets ordförande Lars Ardelius, som i en artikel hävdade att "det är ju skrämmande att möta dessa nya bleka ekonomer som i dag kallar sig bibliotekarier. Liksom på bokförlagen håller några slags teknologiska ingenjörstrupper på att ta över." Teknik- och informationsfrågan handlar i förlängningen också om vad som ska styra bibliotekens inköpspolicy, användarens efterfrågan eller litterärt skolade bibliotekarier.
— Inom den bokliga diskursen menar man att det ska vara litteratur av en viss kvalitet - det handlar om världslitteraturens klassiker. Det informationsförmedlande synsättet menar att det är efterfrågan som ska styra. Inget förhållningssätt är ju fel. Det finns styrkor och svagheter inom båda synsätten. Det som är problematiskt är när debatten blir för ensidig.
Några bibliotekarier gav sig in i debatten, men de var påfallande få. Ett genomgående drag i den debatt som Åse Hedemark har undersökt är att det i första hand är författare som debatterar bibliotek, också i den stora 90-talsdebatten som handlade om att biblioteken hotades av stora nedskärningar. Antagligen för att de är den grupp som i första hand har tillträde till kulturen offentliga arenor.
Under det senaste decenniet har diskussionen dock varierats och bibliotekets pedagogiska roll i individens livslånga process av lärande har belysts, och intresseföreningen Svensk biblioteksförening har blivit allt mer synlig i debatten.
— Jag vill inte lägga någon värdering i det, men jag hoppas att det ska leda till att biblioteken kan synliggöras mer, att man sätter fokus på biblioteken och lyfter fram att de är viktiga mötesplatser i samhället.
Så jobbar vi med nyheter