Redan i våras stod det klart att Sigrid Herraults examensarbete, komedin Mentalsköterskan, skulle sättas upp på Uppsala stadsteater under hösten. Nu har hon precis avslutat sin treåriga dramatikerutbildning på Dramatiska institutet och pjäsen går på fredag upp för premiär. I pjäsen berättar Herrault om fyra olika karaktärer, alla med sina tillkortakommanden och neuroser.
–Jag ville reflektera över vilken roll psykiatrin har i samhället. Länge har jag sett förvandlingen från samtalsterapi till att man ger patienterna piller istället. Det är bråttom. Det ska gå snabbt. Och man ska vara funktionsduglig. Men vad händer när vi inte hinner tänka efter vad vi vill i livet, vilka vi är. Vad blir vi för människor då, säger Sigrid Herrault smått bekymrat eftersom hon tidigare har jobbat inom psykiatrin.
Hon pratar om den förändrade samhällsutvecklingen och om att visa vad som händer med människan.
– Syftet med pjäsen var att visa på hur samhället försöker funktionalisera oss. Varje människa ska fylla en funktion, ingå i ett hierarkiskt system.
I pjäsen finns olika teman som dels handlar om psykiatrin men också om globalisering, det nya multikulturella, möjligheten till könsbyte och hur vi ska hänga med i alla dessa förändringar. Och mitt i allt allvar finns humorn där. Den svarta.
– Svart humor är mitt spontana uttryck, vilket har samband med min östeuropeiska bakgrund. I Estland kan man skämta respektlöst om det mest allvarliga.
Kanske för att lätta på trycket, som hon uttrycker det. Någon sorts ironi för att få distans. Och svensk dramatik tycker hon ofta är väldigt tung och allvarlig
– Jag vill bidra med att visa att det är okej att skratta åt det stora allvaret, åt tabun. Vi människor är rätt absurda och komiska varelser. Och vi är inte så snälla som vi tycks tro. Jag gillar att granska de småelaka sidorna hos människor.
I Sverige är Mentalsköterskan hennes första stora produktion även om hon har skrivit för mindre teatergrupper som Dramalabbet i Stockholm, Ung scen/öst i Linköping och för Bönans ungdomsteater i Estland redan som 14-åring. Skriva har hon, som hon säger, gjort i stort sett hela sitt liv. Och redan när hon började med ungdomsteater insåg hon att det var historien hon värnade, inte att stå på scenen.
Nu har hon tillsammans med sina gamla klasskamrater från DI, Camilla Blomqvist, Kristian Hallberg och Jonathan Lehtonen, bildat ett dramatikerkollektiv. De träffas regelbundet och inom några veckor publicerar de ett slags gemensamt manifest.
– Just nu diskuterar vi hur vi ska fördjupa oss och reflektera över den främlingsfientlighet som finns i Sverige och varför den uppkommit. Vi vill nå ut till så många som möjligt. Inte till etablissemanget. Utan till folket, säger Sigrid Herrault.