Ettrigt piskande rytmer
Hellacopters lägger av efter tretton år. Känslan av nu eller aldrig finns dock kvar. Det vimlar av smarta refränger och läckra hooks, ettrigt piskande rytmer och pådrivande gitarrer, skriver Ulf Gustavsson.
Nicke Andersson och de övriga i The Hellacopters lägger av efter tretton års rockröj med ett sista studioalbum inna avskedsturnén.
Foto: Scanpix
Men dessförinnan blir det en sista turné, och som aptitretare släpps nu bandets sjunde studioalbum. Några trötthetssymptom kan knappast märkas, möjligtvis en mer slipad attityd. Det värsta gitarrspretet har tuktats, samspelet är något mer slimmat och musiken lutar åt garagepop med melodier med tydliga handtag - en utveckling som kunde skönjas på föregångaren Rock & roll is dead. Producenten Chips K har gjort sitt för att putsa på ljudbilden.
Känslan av nu eller aldrig finns dock kvar, och Nicke Andersson sjunger som om han ville få alla garageband från det sena 60-talet att lystra. Det vimlar av smarta refränger och läckra hooks, ettrigt piskande rytmer och pådrivande gitarrer. Precis som bra rock´n roll ska vara, nu och i morgon.
The Hellacopters
Head off
(Psychout)
Head off
(Psychout)
Så jobbar vi med nyheter