Ettrigt och charmigt av Dizzee

Att smyga in genom dörren har aldrig varit hans grej, det här är en återkomst som osar av svärord och rastlöshet - och humor.
Det är fortfarande grime, samma ettriga storstadsbeats. Rappen står ofta för rytmen, sedan fyller han på med ljud - organiskt och kyligt konstgjort i en enda röra. Ibland detaljerat, ibland räcker det med att någon bankar på en cymbal till ett skrikande sirenljud. I några spår handlar det mer om ren hiphop, men förstås inte av glamourtypen: Dizzee och flotta bilar har inte så mycket med varandra att göra, han är inte mycket för glansiga ytor. När han blir irriterad på världen skriver han i stället rader som "who's in charge of this stupid place/ I wanna punch his stupid face". Och det är just i korsningen mellan det barnsliga och det aggressiva som hans charm finns.

Ettrigt och charmigt av Dizzee

Grime­genrens ­affischnamn nummer ett, det snabbkäftade yrvädret från London, har återvänt. Lite äldre, aningen lugnare. Men med tanke på vilken extremhög energinivå han började på har han ännu långt kvar till riktigt lugn, skriver Johanna Åberg.

Grimegenrens affischnamn nummer ett, det snabbkäftade yrvädret från London, har återvänt. Lite äldre, aningen lugnare. Men med tanke på vilken extremhög energinivå han började på har han ännu långt kvar till riktigt lugn, skriver Johanna Åberg.