Ett teaterår mitt i verkligheten
UTBLICK. Verklighet och barn. Så skulle man kunna formulera teateråret 2006.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En annan alldeles verklig spelplats ståtade Riksteatern med vid den sista föreställningen av Elfriede Jelineks I Alperna. Riks Drama valde att ta Jelineks titelval på orden. Nästan - Sverige är tomt på Alperna men vi har fjäll. Således var skådespelarna iklädda riktiga skiddräkter och befann sig i en specialgjord scenografi av is - i de svenska fjällen.
Också på Dramaten var det verkligheten som låg till grund för en av årets bästa föreställningar: Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika. Sara Stridsbergs roman om Valerie Solanas liv skulle bli teater med titelrollen skriven för Ingela Olsson. Obehagligt som tusan och verkligheten som bas. En annan obehaglig yttring av verklighet smög sig in, eller ska jag säga brakade in under året. Terrorn. Elverket satte upp Sarah Kanes Bombad och Stefan Larsson lät kriget rasa in och förstöra hela scenografin och den svenska landsorten drabbades i år av inbördeskrig i Anders Duus Allt ska bort . För att ytterligare förstärka verklighetens obehagliga trend av våld försökte en man ta makten över livet med ett vapen på Teater Scenario.
(Med lite god vilja kan man även koppla Alexander Ahndorils roman om Ingmar Bergman till verklighetstrenden. Bergman har ju i alla fall verkat inom teatern.)
Barn är i allra högsta grad verkliga kanske Susanne Osten tänkte och vips - bebisteatern var här. Babydrama på Unga Klara kan ha varit årets absolut mest nyskapande föreställning med en publik som får antas vara otämjd i teatersammanhang. Och kanske Sveriges modigaste skådespelare på scenen. Mycket små barn (övre åldersgräns ett år) var välkomna när Riksteatern gav sig ut på turné med Barnvagnskabaré. Skrik, amning och blöjbyten - allt tillåtet - och på scenen: modersmjölksskojigheter, sömnlösa nätter och en tvättmaskin som får sin egen hyllningssång. Och så After Dagis på Teater Sesam i Göteborg. Föreställningen Mira och farfar Åke drog igång när dagiströtta barn och deras lika efter jobbet-trötta föräldrar fått pannkakor, ritat lite och gått på toaletten.
För den förälder som väldigt gärna vill se en föreställning men inte ordnat barnvakt blev livet lite enklare i Göteborg. På Folkteatern och Röda sten kunde man under 2006 lämpa barnet på teatern i händerna på teaterns barnpassning och sedan slå sig ned i salongen.
På hemmaplan var kanske Linus Tunström den största nyheten - vad han för in i teateråret 2007 återstår att se.