"Ett starkt album"

Det handlar mycket om att inte bara tuffa på i gamla hjulspår, utan att fortsätta satsa. Här med låtar som har en snitttid på drygt sju minuter och i synnerhet på albumets andra hälft drar mot den progressiva rocken. Nästan så att Dickinson och kompani tangerar Rushs domäner i ett komplext uppbyggt nummer som Starblind, med sina trixiga rytmiska signaturer och pendlingar mellan vila och attack.

Redan den flera minuter långa, atmosfäriska inledningen på skivan visar att Iron Maiden spänner bågen. Och exemplen är flera, t ex den avslutande majestätiska When the wild wind blows som drar mot folkrock, och likaså visar att bandet har en av tungrockens vitalaste gitarrsektioner.
Grundreceptet är dock inte rubbat, med ett effektivt gungande groove t ex i singelspåret El Dorado. Sammantaget ett starkt album med både puls och variation, även om det inte bjuds några direkta arenaklassiker.